Batman – typ.

Florence Foster Jenkins är kanske inte känd hos lika stor publik idag som hon var på 1800-talet men hon är det fortfarande av samma anledning. Hon hade allt som krävdes av en operadiva förutom att hon inte kunde sjunga. Hon var tondöv, saknade rytmkänsla och kunde aldrig nå de rätta tonerna men om det är något vi lärt oss av Idol så är det väl ändå att brist på talang inte behöver ffjvara ett hinder om man har pengar. Vilket fru Jenkins tack vare ett arv hade gott om! Jag vet inte vad den avlidna egentligen tänkt sig pengarna skulle användas till men de gick till en uppsjö grammofoninspelningar med damen – vad jag hade gett för att kunna närvara en julafton när hennes nära och kära fick se att årets gåva var ännu en skivinspelning med henne! – samt framträdanden i de stora salongerna (bl.a. Carnegie Hall bara någon månad innan hon dog). Vid sin sida hade hon pianisten Cosme McMoon, en man som såhär efteråt posthumt borde tilldelats en tapperhetsmedalj för god tjänst i strid.

Taget från det nyåterutgivna albumet The Glory of the Human Voice (släppt på RCA!) får vi höra Strauss Die Fledermaus/La Chauve-souris: Adele’s Laughing Song, en något annorlunda tolkning som garanterat kan rensa ett rum från hundar. Vill du höra mer (!!!) finns det idag tre kompletta album som samlar hennes inspelningar; The Glory of the Human Voice, Murder in the High C’s samt The Nightingale som du hittar här och varför inte besöka hennes MySpace?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: