Arkiv för mars, 2010

Svenskhelvete

Posted in Film, Trailer on mars 30, 2010 by Store Manager

Är det något som är sant som amen i kyrkan är det att ämnet sex tar fram de konstigaste reaktioner ur människor och ett ypperligt exempel på detta är Luigi Scattinis hysteriska dokumentär Sweden – Heaven and Hell från 1968! Enklast beskriven som en katolsk reaktion på den frisläppthet vårt land kom att representera med alster som Bergmans Sommaren med Monika och Vilgot Sjömans Jag är Nyfiken (Gul) är den ett fördömande stycke skräckpropaganda som trogen mondotraditionen bjuder iscensatta situationer och de mest absurda slutsatser att man inte kan hjälpa fascineras av den. Med en historia inom fiktiva dokumentärer – han gjorde Witchcraft ’70 1970 som bjöd LSD, nakna kvinnor och Anton LaVey, vilket garanterat måste fått tonåringarna att skynda gå med i närmaste Pingstkyrka – är detta stycke filmisk moralpanik hans piece de resistance.

Under luppen hamnar ursvenska företeelser som raggare, Valborgsfirande, alkoholproblematik och vår världsberömda självmordsstatistik, som alla i sig har ett visst korn av sanning, men det är så absurt överdrivet och misstolkat och sedan när det uppenbart fiktiva sparkar in sänks IQ’n ett rejält snäpp och filmen blir så underbart surrealistisk det måste ses! Tonåringar som får sexualundervisning i skolan lyssnar förstrött – med samma likgiltighet som de har sex eller tar livet av sig enligt speakern – porrbutiker som öppet säljer pornografi till båda könen och båtresor vars enda avsikt är att deflorera oskulder (jag antar man syftar på Finlandsfärjorna) varvas med lapplisor som jobbar extra som nakenmodeller, lesbiska barer där kvinnor träffas för tillfällig sex och tjejband som uppträder topless till främmande mäns hungriga blickar. Sexualpsykosen är så tjock man kan skära i den.

Ett underbart stycke unken kvinnosyn tillsammans med skitnödig konservatism när den är som värst är Sweden – Heaven and Hell min absoluta favoritdokumentär som aldrig misslyckas få mig att kikna av skratt. Den fanns återutgiven av Klubb Super 8 i en finfin utgåva som bjöd diverse marknadsföringsmaterial, posters och en kul faksimil av den amerikanska pressboken samt tre olika versioner med italiensk, engelsk eller svensk speakerröst men den har tyvärr utgått. Du hittar fortfarande ett fåtal kopior på Amazon men gratis är den då inte, annars finns den att ladda ner för en kostnad här. Se den på sitt originalspråk!

Taffel-Fu

Posted in Film, Trailer on mars 29, 2010 by Store Manager

Precis som amatörporrfilm skildrar folk som är för fula att ha sex, men har det ändå och bestämt sig för att dela det med resten av världen är Rudy Ray Moores Dolemite en kung-fu film gjord av människor som inte riktigt behärskar det men vägrar låta inkompetens komma i vägen för sina ambitioner. Visst, du kommer få se exakt samma saker som du sett med Bruce Lee men som tittare ska du vara på det klara med att det är en helt annan division vi talar om och i detta fallet mer Bruces lillebror som fått fritt utrymme att leka. Efter sin olycka. Tillsammans med sina filmbranschvänner som precis kommit ut från rehab och nu behöver en fast punkt i tillvaron.

Superhallicken Dolemite sitter i fängelse, falskt anklagad för att innehaft droger till ett värde av en halv miljon dollar samt stulna pälsar av minst sagt tveksam smak när hans bordellmamma Queen Bee efter två år lyckas övertyga fängelsedirektören att släppa honom fri. Väl tillbaka på gatorna bestämmer han sig för att nosa i vem som satte dit honom och alla spår pekar mot konkurrenten Willie Green, som direkt efter hans fängslande tog över både droghandel och Dolemites klubb The Total Experience. Det visar sig dock snart att Willie är i maskopi med två korrupta poliser vid namn Mitchell och White som även om de har inflytande uppenbarligen lyder under någon högre upp på stegen. Tillsammans med sin armé av kung-fukunniga prostituerade bestämmer han sig för att ta sig an hjärnan som ligger bakom det hela.

En underbar studie i tafflighet bjuder Dolemite på tveksamma prestationer både framför och bakom kameran. Vi talar dippande mikrofoner, fullt synbara medlemmar av filmteamet, ohörbara repliker för någon glömde slå på mikrofonen och skådespelare vars tolkning av ”passion” är att göra en imitation av en åldrande padda på heroin. Lägg sedan till sjuttiotalsklädsel som fått Liberace att flämta efter andan, kampsportscener som får dig att vilja hoppa in och hjälpa till, frisyrer som trotsar tyngdlagen samt riktigt, riktigt schysst funk så har du en kul taffelpärla att förgylla bokhyllan med. En oväntad succé följdes den upp av The Human Tornado (trailern kan du se här) och Rudy spann vidare på liknande tema med filmer som Petey Wheatstraw – The Devil’s Son-in-Law och The Disco Godfather. Trogen sina rötter gick han på 80-talet tillbaka till stå-upp och fortsatte en albumkarriär som inleddes redan trettio år tidigare med titlar som This Pussy Belongs to Me och This Ain’t No White Christmas.

Rudy gick tyvärr bort 2009 men lever kvar på nätet. Hans officiella hemsida hittar du här, hans samtliga filmade verk finns i en finfin box du hittar här, soundtrack plus hans komedialbum kan du köpa här, det finns en hyllningssida tillägnad Dolemite här och på Facebook och en tredelars intervju av Media Funhouse hittar du här, här och här.

Balkonglåda

Posted in Film, Trailer on mars 26, 2010 by Store Manager

Stillbilda dig genom enmansorgien i John Waters Serial Mom så ser du henne, om än satt till annan musik; ”Zsa Zsa”, ”Chesty” eller – som hon är mer känd i mitt vardagsrum – ”Jösses! Såg du också det där?!”. Född Lilian Wilczkowsky är hon mer känd som Chesty Morgan och även om hennes filmkarriär må ha varit kort är den minst lika imponerande som hennes bystmått, hela 73FF. Ja, du läste rätt.

Född 1928 flyttade hon till USA efter ett kort stopp i Israel, träffade en man som hon gifte sig  med men fann sig snart vara änka, och med begränsad möjlighet att klara ekonomin fann hon trots sin blyghet en fast inkomst som strippa. Hon debuterade på The Roxy Theatre i New York och blev en ögonblicklig succé, inte för sin akt utan ovan nämnda byst som trotsar all beskrivning. När 70-talet inleds är hon den högst betalda strippan i Las Vegas och uppträder för fulla hus. Hon möter snart kvinnliga exploitationmakaren Dorothy Wishman som direkt inser Chestys potential och året efter har inte bara en utan två filmer hunnit se dagens ljus, båda inte mycket mer än underbart skräp avsett att exponera hennes ”talang” så ofta som möjligt!

I debuten Deadly Weapons spelar hon Crystal som tar sig an maffian efter de dödat hennes pojkvän. Det ges ingen djupare förklaring till varför men jag misstänker han lät sin flamma sitta för länge på hans huvud för det är kort därefter han tycker det är en smart idé att ge sig på lite utpressning mot människor vars efternamn slutar med -elli.

Efter en kärleksscen som är tacksamt kort beger han sig iväg på promenad för att ha en vanföreställd inre dialog med sig själv – bara fördelar, inga nackdelar, jag menar, maffian? Vad kan de göra mot en enda man? – och det hela slutar med att han har en pistolkula där hans matsmältningssystem brukade sitta.  Otur för mördarna att han satt i telefon med sin älskarinna och hon inte bara hör mordet utan även att den skyldige kallas Captain Hook (som förresten har en ögonlapp så ni kan se logiken i hans smeknamn). Chesty svär att hämnas pojkvännens död och beger sig ut efter de skyldiga. Hennes vapen? Sina bröst! En efter en lockas gangstrarna in i hennes nät för att därefter få en större munfull än de kan svälja, och meyersk glädje förvandlas till ren skräck när Chestys byst fullkomligen sväljer deras ansikten och sakta kväver dom till döds! Som extra bonus bjuds man på hysteriskt gitarrspel i mordscenerna och konnäsörer av sjuttiotalspornografi kommer känna igen Harry Reems i rollen som gangster.

1974 kommer Double Agent 73 som även om den kvalitetsmässigt är sämre har ett koncept vars briljans får en att fullkomligt tappa andan! Chesty spelar Jane, dubbelagent 73 med uppdrag att infiltrera och likvidera ett gäng heroinprånglare samt ta reda på vem deras ledare är. Organisationen kräver dock bevis på ett arbete väl utfört och för att åstadkomma detta opereras en kamera in i hennes vänstra bröst så varje gång hon klämmer det tas ett foto. Underbart. Det blir bättre. För att hon inte ska sitta och såsa på sitt nudisthotell som i filmens inledningsscen är kameran dessutom apterad vilket betyder hon har begränsat med tid innan tutten exploderar.

Det bjuds inga kvävningsdödsfall denna gång men om du någonsin velat se en kvinna lyfta upp sitt ena bröst likt ett brännbollsrack och klubba ihjäl en vuxen man med det är detta filmen för dig. Dessutom finns det hysteriskt guld som ett mord där hon smörjer in sitt ena bröst med gift och ”tvingar” en man suga på det tills han dör och ett annat där hon kväver en med is

Efter en bortklippt sexscen i Fellinis Casanova återgick Chesty till sitt yrke men filmerna hon gjorde kommer leva kvar länge! Something Weird Video släppte 2007 en dubbeldiskutgåva med lite kul bonus som du hittar här.

Trafikapa

Posted in Journalfilm on mars 24, 2010 by Store Manager

För dig som spenderat en helg med att sniffa lim för att sedan knäcka idén att du ska göra en informationsfilm som lär ut trafikvett till cyklister med apor i huvudrollerna så har jag tyvärr dåliga nyheter; den gjordes redan 1963. One Got Fat är just detta och under femton minuter bjuder den på klämkäck musik, en berättarröst som hade fått en djärv att spinna och små, små barn som blir påkörda om och om igen.

Likt Christies Tio Små Negerpojkar får vi följa tio barn med namn som Rooty-Toot Jasperson, Tinkerbell McDillinfiddy och Mossby Pomegranate under deras resa nio kvarter för att ha picknick i parken men som inte följer de trafikregler som gäller oss alla och därför bl.a. cyklar in i ångvältar med kletigt resultat. Lägg till berättarens mysröst när han kommenterar detta så blir man rätt övertygad alstret skapades av någon som verkligen hatade barn.

Ett sant fodder för mardrömmar är detta underbara stycke film mig veterligen inte inkluderad på någon samlingsbox – än – så du kan ladda ner den gratis här.

Gravallvar

Posted in Film, Trailer on mars 23, 2010 by Store Manager

The House by the Cemetery är ett kammardrama signerat Lucio Fulci som stjäl friskt från titlar som The Shining och The Amityville Horror och handlar om ett par som är gifta trots att de uppenbarligen gillar varann, deras son och de påfrestningar familjen går igenom när de flyttar till en ny stad. Dessutom är de dumma som en säck hammare. Vi pratar en kollektiv IQ på ”P.”

När en viss professor Peterson hittas dinglade i fel ände av ett rep med delar av sin älskarinna spridda i sitt hem skickas Norman Doyle med familj dit för att under sex månader undersöka huset och nosa runt lite i professorns studier av en viss Dr. Freudstein. Sonen Bob – som fått lågbudgetvarianten av The Shining som gåva – anar oråd, speciellt när en ung flicka som figurerar i fotografier på huset de ska flytta till varnar honom från att flytta dit. När han berättar för mamma Lucy att Mae – som flickan heter – varnat honom att dåliga saker väntar reagerar hon precis som alla föräldrar måna om sina barn gör om deras avkomma skulle erkänna de har en kompis som bor i ett fotografi och varnar om framtida blodbad: hon ler, säger ”Åh Bob!” och fortsätter packa. Som sagt; hammare.

Under ett kort stopp på vägen för att plocka upp nycklarna till sitt nya hus använder sig  Mae av tunga gardet för att varna Bob som väntar utanför i bilen genom att halshugga en skyltdocka som innehöll fyra landstings samlade blodlager. När han berättar det för sina föräldrar svarar de med att le och se italienska ut och väl på plats i sin nya bostad dyker det upp en synnerligen suspekt kvinna vid namn Anne som propsar på att flytta in i huset. Hon kallar sig barnflicka och påstår familjens mäklare skickat henne men hennes bylsiga kläder, buskiga ögonbryn och den där fuktiga arga blicken som blänger mot alla som är i samma rum som henne är alldeles tydliga tecken hon inte kommer föra något gott med sig. Norman – typisk akademiker som han är – kan dock inte dra en slutsats om det inte står på ett papper och hälsar henne välkommen.

Anne är uppenbart mentalt kontrollerad av den ondskefulle doktorn, vilket jag erkänner är ett fräscht grepp för det är inte ofta vi ser unga, arga kvinnor som har något outtalat med äldre män och hon jobbar hårt på att täcka upp efter Doc. Exempelvis när denne gjort slarvsylta av en kvinnlig mäklare – vilket lämnat en enorm blodpöl på golvet – bjuds det hysteriskt roligt replikskifte när frun i huset på morgonen finner henne svabba bort det med en blodig trasa. Frun ser barnflickan, pölen och trasan:
– Anne? What are you doing?
– I’ve made coffe.
Med detta svaret ler matriarken stort, går ut i köket och gör sig en varsin kopp till henne och maken. Som sitter på sitt hemmakontor och försöker lista ut varför han bara får plats med en fot i varje sko.

Efter fladdermusattacker, oidentifierat barngråt i väggarna (!!!), mer varningar från Junior och barnflickan fått betala ett högt pris för sin fula uppsyn beger sig Norman till New York för att läsa på lite om sin döda kollega och den ondskefulla doktor som en gång levde i huset. Det visar sig – som alla redan räknat ut – att Freudsteins död inte hindrade honom från att fortsätta leva och kollegans självmord var assisterat. Så Norman ser bister ut och tänker att nu är det något som inte stämmer (det är ungefär vid detta tillfället man blir övertygad om att ifall han inte haft sin karriär som lärare att falla tillbaka på hade han troligtvis tjänat sitt uppehälle på gator och torg, fastkedjad till ett positiv). Väl hemma dyker den onde doktorn upp från källaren för att visa vad han lärt sig i sina självstudier av Plastikkirugi för Fattiga och de urbota dumma protagonisterna betalar ett högt pris för vad de saknat i IQ. Kalla det poetisk rättvisa.

Även känd under den alternativa titeln Zombie Hell House men aldrig Attack of the Stupid White People är House by the Cemetery den sista hyfsat bra zombierulle Fulci gav sig på under sin runt trettioåriga karriär. Han fortsatte under 80-talet med titlar som The Beyond och miljömedvetna Zombie Flesh Eaters 2 men de lämnade rätt mycket att önska. Återutgiven av en uppsjö bolag hittar du en utgåva signerad Diamond Entertainment för under hundralappen här.

Storleken III

Posted in Musik, Musikvideo on mars 22, 2010 by Store Manager

Högkulturellt värre blir det med The Jimmy Castors Bunch noveltyhit Troglodyte (Cave Man) från 1972, en sorts uppdatering av Caveman Cookbook du kunde lyssna på här som satt till ett stenhårt beat bevisar att när det gäller tvåsamhet har inte mycket ändrats sedan stenålderstiden. Att man sedan lanserade den med en video som ser ut som teamet bakom Terror of Tiny Town gjorde en uppföljare där det enda som saknas är Fred Flinta är ju inte helt fel!

Aktiv musiker redan på 50-talet (han ersatte Frankie Lymon i The Teenagers efter att denna dog av en heroinöverdos) tog han steget över till funk och soloartist på 70-talet. Taget från hans album It’s Just Begun som du hittar här, officiella hemsidan finns här och Terror of Tiny Town skrev jag om här.

The Monkees

Posted in Musik, TV on mars 19, 2010 by Store Manager

Att Apornas Planet hade enorm populärkulturell genomslagskraft under sextiotalet bevisas bortom allt tvivel i fenomenet Lancelot Link – Secret Chimp, något så udda som en tv-serie i agentformat med apor i samtliga roller.

Med ett team manusförfattare som hoppade av Get Smart för att istället bli involverade i detta projekt och en för tiden enorm budget kunde den amerikanska publiken under sjutton episoder följa Lancelot Link och hans kompanjon Marta Hairi i deras kamp mot Criminal Headquarters for Underworld Master Plan – förkortat CHUMP – och deras ledare Baron von Butcher. I de halvtimmeslånga avsnitten bjöds det även på musikalisk underhållning med bandet Lancelot Link & The Evolution Revolution, presenterade av Ed Simian.

Tyvärr gick programmet snart i graven men det hanns med ett album som du kan lyssna på här, tv-serien finns samlad på DVD som du hittar här och det finns faktiskt en hyllningssida på Facebook!