Bä! Bä! Muterade lamm!

Det kommer en tid i varje vuxen människas liv då man sitter halvnaken i soffan med två veckor kvar till nästa löneutbetalning, stirrandes på sin sista tjuga och någonstans undrat vilket sorts filmmonster man kunde skapa för de korvören man äger. Svaret finns i Fredric Hobbs förbryllande The Godmonster of Indian Flats från 1973, vars brölande  fårmonster i brist på bättre beskrivning ser ut som ett examensarbete från Konstfack (minus psykbryt).

Den lilla västernstaden Virginia City är en stilla idyll någonstans i Nevada som kontrolleras av självutnämnda borgmästaren Charles Silverdale (spelad av självaste Stuart Lancaster du såg i Faster Pussycat! Kill! Kill!), en man som å det strängaste bestämt sig att bevara staden i det skick den var mot slutet av 1800-talet. Till sin hjälp har han ett råbarkat civiluppbåd kallat The 601. Tyvärr dyker det snart upp två hot mot hans livsverk; den svarte mannen Christopher Barnstable (som är intresserad av att köpa upp marken för att återigen idka den gruvdrift som nästan ruinerade staden hundra år tidigare) och ett två och ett halvt meter stort fårmonster som ser ut som slutresultatet av katten Gustavs och ALF’s månadslånga homoerotiska äventyr i Las Vegas de inte minns något av.

Till en början ett oskyldigt foster hamnar det i Professor Clemens vård (spelad av E. Kerrigan Prescott, som säkert kan bjuda en dam på trevligt restaurangbesök men följer hon med honom hem kommer han mest vilja diskutera Liberace om ni förstår vad jag menar) och hans minst sagt drömska hippieassistent Mariposa. Professorn är där för att undersöka de gaser som finns i de övergivna gruvorna och efter att fårfostret exponerats till dessa börjar det växa med abnorm hastighet och storlek. När det sedan nått nästan tre meters längd bryter det sig löst efter 601 varit förbi för att mest ställa till djävelskap och det är nu fritt fram att terrorisera småbarns utflykter, spränga en bensinmack och dansa med professorns assistent.

God Monster… är en sådan typisk kalkon som likt en dålig dejt är tre fjärdedelar lång plåga man måste ta sig genom för den sista fjärdedelen glädje. Monstret är fenomenalt uselt, de ”läten” det ger ifrån sig påminner om slutresultatet av en möhippa på Taco Bell (där det var halva priset på drinkarna) och när det väl är dags för regissören att knyta ihop säcken kastas logiken ut genom fönstret och tittaren bjuds underbar femkronorssurrealism där slutet är omöjligt att förutspå! Man måste bara ta sig genom hundbegravningar, barslagsmål och skådespelare som plöjer genom dödsannonserna i lokala blaskan för att se om det hänt något nytt med deras karriär innan man kommer dit. Återutgiven på DVD av Something Weird Video (vilka annars?) i en riktigt matig utgåva, med gott om bonusmaterial jag skrev om här hittar du den fortfarande till överkomligt pris här. Mer usla monster bjuds det i Blood Freak jag skrev om här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: