Ur Gängorna

Don Gronquists Unhinged är den där sortens film jag inte blir riktigt klok på! En urtypisk 80-talsslasher som många andra har den inte mycket som talar för sig, den lånar dessutom friskt från giallogenren (som jag aldrig gillat) men den har ändå av någon anledning fastnat och utgör en guldklimp i filmsamlingen. Inte för att jag är den sortens man som analyserar film antar jag den är ett sådant udda exempel på när man samlar en mängd negativa faktorer så blir de av någon outgrundlig anledning positiva. Eller så kan det vara något så banalt att den rent tekniskt är en 16-millimetersfilm uppförstorad till 35 vilket får mig att göra associationer till Texas Chain Saw Massacre för de delar exakt samma gryniga bildkvalité.

Trion Terry, Nancy och Gloria är på väg till en spelning i ett regnigt Portland när de gör genidraget att röka gräs medan de kör och lägger man till delstatens typiska väderlek har man receptet på en olycka. Nästa anhalt blir diket och när de vaknar upp befinner de sig på en ödslig viktoriansk gård där ungmön Marion Penrose (briljant spelad av Janet Penner) sköter om sin rullstolsbundna Mamma. Modern har tyvärr varit med i en lokal teateruppsättning för mycket så hennes sinne har tagit en lång promenad på en kort brygga om ni förstår vad jag menar. Tanten saknar ett par pilsner i sexpacket (hon påstår det är hennes exmans fel) och även om hennes gästfrihet är välkommen för de strandsatta kvinnorna går det snart upp för dom att de gör bäst i att lämna stället. Något som visar sig bra mycket svårare än vad kan tyckas.

Med få mord, irriterande filmmusik och minst sagt oengagerade skådespelarinsatser (vi pratar värdigt Ninja Cum Sluts 11 – All Anal Edition) är Unhinged förbryllande nog perfekt. Jag antar att det beror på inledande försök till förklaring eller så är det helt enkelt att det oväntade, blodiga slutet filmen bjuder på verkligen gjorde ett intryck med tanke på hur medioker genren annars är (1982 producerades det ryktesvis över sexhundra kopior av Fredag den 13:e). Även utgåvan jag fick – signerad ljusskygga Platinum Media Distribution – kom med krossat dvd-case, omslaget bakvänt och är en uppenbar rip från VHS (efter eftertexterna kommer copyrightinformation att ”videogrammet ej får uthyras eller kopieras…”) vilket bara fick mig att gilla den mer. Bannlyst i England under två decennier är den idag officiellt återutgiven av amerikanska Indie DVD och du hittar en billig utgåva här. En sökning på nätet genererade inte mycket kul så varför inte gå med i filmgruppen jag startade på Facebook?

Ovanstående klipp bjuder förresten första dödsscenen och jag antar att jag borde varnat känsliga tittare från att titta på det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: