Blindgångare

Två år efter Amando de Ossorio gjorde succé med sitt minst sagt originella bidrag till zombiegenren, Tombs of the Blind Dead, valde han att följa upp den med en prequel 1973. Unga läsare kommer ha svårt att tro det här men det fanns faktiskt en tid då det ordet inte fick filmentusiaster att se ut som Bambi när hon får höra att årets jaktsäsong precis inletts och Return of the Evil Dead – den andra installationen i vad som skulle bli totalt fyra – är om jag måste hårddra det, den klart bästa delen. Ett briljant långkok, snyggt filmat med fokus på atmosfär som dessutom kommer med sensmoralen att ska du ut och kröka en fredagskväll så glöm för helvete inte ta med dig smällare, för skulle de döda vakna upp just den natten kommer du stå där och se djävligt dum ut utan dom!

Den före detta militärkaptenen Jack Marlowe (spelad av Tony Kendall) blir kallad till den lilla portugisiska byn Bouzano för att sköta fyrverkerierna vid deras firande av femhundraårsjubileet då de en gång för alla gjorde sig fria från Tempelriddarnas onda grepp. Väl på plats visar det sig dock att Jack och borgmästarens fästmö Vivan (spelad av Esperanza Roy) har lite historia och det inte var så mycket hans kunskaper med fyrverkerier som hans förmåga att få henne att se såna som är anledningen hans tjänster tagits i anspråk! Även om det inte är direkt uttalat är det inte svårt att lista ut kära Viv, när det väl var dags för valet av livspartnerns urkvalitéer (Manlig, Snäll och Rik. Välj vilka två du vill) valde borgmästare Duncan (spelad av Fernando Sancho), som har ett kassaskåp fyllt med ”offentliga medel” och får Pee Wee Herman att framstå som en mansgris. (För jämlikhetens skull kan jag i förbifarten nämna att mäns val när det gäller kvinnors karaktärsdrag är Sexig, Moderlig och Psykiskt Stabil. Har vi tur får vi välja två). Snart är borgmästaren dubbelt upp sådan i både Bouzano och Dumpad (invånarantal: du) och paret tillbaka i sina gamla spår. De bestämmer sig för att ta gemensam utflykt till lokala kyrkogården för att försäkra sig alla kroppsdelar sitter där de senast minns dom och eventuellt kolla in sevärdheterna.

Synd då att byidioten Murdo – som liknar Ringaren i Notre Dames mongolida styvbrorsa och mest snubblar runt medan han ger ifrån sig ljud som låter som en moderat när det är dags att fylla i självdeklarationen – har ledsnat att vara måltavla för byns spott, spe och stenkastande! Fylld av hämndfantasier har han bestämt sig för att återuppväcka riddarna genom att offra en oskuld på kyrkogården medan byborna är fullt upptagna med att dricka tills de ser ljuset i tunneln. Tyvärr visar det sig dock att femhundra år inlåsta i stenkistor inte ändrat riddarnas arrogans något nämnvärt – vilket kändes rätt orealistiskt eftersom de flesta människor exempelvis hinner tänka över sina livsval rätt rejält på bara en timme i en genomsnittlig svensk ungdomsmottagning – och de är då inte är det minsta sugna att följa en imbecills order. Med ett outtalat ”Jo, vi vet du återuppväckte oss från de döda men vad har du gjort för oss på sistone?” lämnar de honom och hans impotenta vrede på kyrkogården och rider de in mot byn för att tacka för senast. Impotent vrede är dessutom vad borgmästaren är fylld av när han förstår fästmön har gnuggat fulingar med überhunken Jack, så förutom att byn är attackerad av människor som inte firat namnsdag sedan 1200-talet planerar han en personlig vendetta mot kärleksparet. De få som överlever de odödas inledande attack tar sin tillflykt till byns kyrka och inväntar sin undergång.

En perfekt uppföljare om något, tog Ossorio konceptet från första filmen och gjorde ett fåtal ändringar för att förbättra den. Det bjuds snabbare tempo, mer av de odöda och även om han alltid försökte distansera sig från George Romeros Night of the Living Dead finns det en hel del likheter mellan filmerna. Känd under en uppsjö titlar – Attack of the Blind Dead, Return of the Blind Dead, Mark of the Devil Part V: Night of the Blind Terror – är den idag återutgiven på båda sidor Atlanten av respektive Anchor Bay och Blue Underground. Det råder delade meningar om vilka utgåvor som är bäst men jag äger själv det engelska bolagets Blind Dead Collection och kan varmt rekommendera den. Enkelutgåvan hittar du här men boxen som samlar samtliga filmer – plus bonusskiva – hittar du här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: