Bönsyrsa

För den som vill ha sina kvinnor nakna och kombinerade med hallucinogena droger och hälsosamt blodstänk är Mantis in Lace från 1968 en film som gjord för de där regniga kvällarna man sitter hemma och slipar sin motorsåg! Ett samarbete mellan regissören William Rostler – som gav världen Street of a Thousand Pleasures och The Agony of Love (som namnet till trots inte är en porrfilm filmad i forna Östeuropa!) – och sexploitationgenrens konung Harry Novak, bestämde de sig för att slå mynt av rådande drogrevolution med råge och bjuda vad Corman inte fick eller vågade ta med i The Trip!

Lila – spelad av Susan Stewart – jobbar som strippa på ett utav många kötthak som existerade på Sunset Strip under sextiotalet. Och det är uppenbarligen viktigt för vad som komma skall att vi som tittare förstår hon jobbar som sådan, så därför ägnar filmmakarna de första tio minuterna med att etablera detta. Vilket jag tycker är bra för har man ett budskap att förmedla är det lika bra att vara extra tydlig. Efter att varje centimeter av henne dokumenterats till den grad att även den mest imbecilla av tittare förstått hon försörjer sig som strippdansös och ovanstående hemska titelmelodi upprepats tills man blivit hjärnskadad är det då dags för filmens handling att komma igång: Lila är väldigt populär i sitt utövande och trogen den sexuella revolution som precis inletts väljer hon varje kväll ut en lycklig beundrare som får följa med henne hem för lite mer ”privat underhållning”. Denna kvällen blir det Tiger – spelad av Vic Lance som figurerade i en hel del sexploitation mellan 1969 och 75 – som har tur och väl på plats tycker att LSD kommer förhöja deras vuxenkramande.
– Vad är det? frågar Lila storögt när han plockar fram sin lilla glasflaska med drogen.
– LSD, myser Tiger, the stuff dreams are made of!

Sagt och gjort. De tar drogen och börjar gnugga fulingar men precis som alla som någonsin besökt Roskildefestivalen kan intyga så är svaga sinnen och hallucinogena droger aldrig en särskilt bra kombination och snart ser Lila ljussken, ondskefulla ansikten och bananer – vi skippar en Freudiansk tolkning – överallt. Uppenbarligen ett gammalt barndomstrauma för henne växer sig Lilas panik starkare och med ett ”Jag hatar bananer!” börjar hon hugga i luften med en närliggande skruvmejsel. Tiger märker inte så mycket av detta – han har fullt upp med att göra Det Koncentrerade Ansiktet om du förstår vad jag menar – och snart sitter skruvmejseln fast i hans rygg, för att sedan lossna och åka tillbaka ungefär tjugo gånger tills hans högra lunga ser ut som en påkörd schweizerost. Dödligt sårad försöker han krypa därifrån men Lila avslutar vad hon påbörjade med en köttyxa och skulle du lida av en fobi att bli ihjälhuggen av en naken och stenad strippa som yrar om bananer är scenen absolut inget som kommer hjälpa dig eller jag med gott samvete kan rekommendera dig att se.

Nästa offer på listan blir självaste Stuart Lancaster (som du såg i Faster, Pussycat! Kill! Kill! och The Godmonster of Indian Flats som jag skrev om här) som spelar en psykolog och enligt honom själv är ute och gör ”fältstudier” på klubbarna, vilket jag antar är första gången en akademiker närmar sig ämnet sex med svepskälet det är i utbildningssyfte så de slipper erkänna de också är människor. Snart språkas han med Lila över en öl och erkänner han inte skulle ha något emot att tränga in i hennes hjärna om du förstår vad jag menar. Som fältstudie då. Och hon svarar något om att stannar han bara kvar till efter stängningsdags kanske hon inte kan erbjuda sin hjärna för penetrering men plöja fältet ska det nog ändå kunna hinnas med. Väl på plats hemma hos henne kommer drogen ännu en gång in i bilden – hon sparade Tigers glasflaska – och morgonen efter hittas Lancasters kropp i en sorts psykopatvariant av origami. I en wellpapplåda. Polisen – som fram tills nu mest kedjerökt på stationen medan de försökt se upptagna ut – misstänker de har en seriemördare på halsen och beger sig ner till stadens smutsiga kvarter i hopp om en ledtråd. Samtidigt är Lila tillbaka på sitt jobb för att välja ut en ny beundrare att ta med sig hem.

Med naket, blod och snyggt filmade visuella effekter – signerat självaste László Kovács som på 80-talet skötte kameraarbetet i Ghostbusters – är Mantis in Lace en underhållande historia som kombinerar det bästa från gamla drog- och sexvarningsfilmer med det blodstänk Herschell Gordon Lewis introducerade fyra år tidigare! Ännu en gång återutgivet av Something Weird Video finns den idag i en kul specialutgåva som bjuder den hittills osedda kompletta versionen – filmen figurerade i en sex- och en våldsversion – tillsammans med bonusmaterial och den dumpornografiska varningsfilmen LSD: Trip or Trap som du kan se i sin helhet här. Du hittar den till överkomligt pris här och mer Rök & Syra hittar du här, här och på Grym Film.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: