Snutbil

Andre Williams är en legend i vissa kretsar och en man klart värd att beundra, om inget annat sin överlevnadsförmåga! Född under riktigt fattiga förhållanden i Amerikanska södern under depressionen flyttade han och familjen till Chicago på 50-talet och fann sig likt James Brown snart utan mamma och uppfostrades av en uppsjö ”mostrar”. Han släppte mängder av R&B-singlar för Fortune RecordsBacon Fat, JailBait, Pass The Biscuits och The Greasy Chicken – för att sedan få jobb på legendariska Motown Records som producent. Det var under sin tid där han blev vän med Ike Turner – mest känd som mannen som möblerade om Tinas ansikte – och snart var han inne i dennes värld av droger och galenskap. På 80-talet nådde han botten med en karriär som var totalt historia och ett liv på Chicagos gator där han tiggde pengar för att få ihop till det crack han var beroende av.

1996 kommer bokstavligen räddningen från ingenstans. Han får ryktesvis höra att Larry Hardy som driver In The Red Records letar efter honom och vill släppa ett album. Andre nappar på erbjudandet, städar upp sitt liv och inleder inspelningen av albumet Silky, som stoltserar med gästartister som bl.a. Jon Spencer (från Explosionen) och Mick Collins från The Gories och låtar med texter om sex, sex, samlag, dubbelryggade besten, sex, enarmade apdansen, sex och – på ett par oväntade ställen kan tilläggas – sex! Titlar som I Wanna Be Your Favorite Pair of Pajamas, Looking Down At You – Looking Up At Me och Pussy Stank (But So Do Marihuana) i all ära, klart bästa låten enligt mig är The Car With The Star! Ett – som hörs i inledningen – återberättande av hans farfars skrönor från Södern, då man innan droger fick mygla sig fram i livet genom att bränna spånken åt lokalbefolkningen men fan tro’t om inte bylingen var den svårmutade typen som vägrade att titta åt andra hållet, hur mycket gratisdricka som än erbjöds! Så när bilen med stjärnan på dök upp var det bara att lägga benen på ryggen! För han är en baaaaaaaaaaad motherfucker!

Fortfarande tillgänligt på både CD och vinyl hittar du hans samtliga album här och en MySpacesida här.

Mindre kul då att se Tricia Todd och Eric Matthies dokumentär Agile Mobile Hostile – A Year with Andre Williams som följer honom i studion och på turné under denna tid för snart växer porträttet fram av en man som måhända lagt de tunga drogerna på hyllan men tragiskt nog bestämt sig för att stirra ner i flaskan istället. Visst, en livsstil som hur dumt den än må tyckas vara följer med den sortens musik men har du passerat sjuttio års ålder ska fanimej havregrynsgröt vara det vildaste du konsumerar! Och har man fått en andra chans när framtiden pekade mot graven kan jag för mitt liv inte förstå hur han på fullt allvar bestämmer sig för att kasta bort den. Nåväl. Ett intressant dokument att se, hur trist porträtt det än må måla upp. Du hittar filmens officiella hemsida här och kan se den i sin helhet på SnagFilms här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: