Djävulsmärkt

Den tyskproducerade Mark of the Devil från 1970 är en film där man bl.a. får se kvinnor brännas till döds, få sina tungor utdragna med tänger, sättas nakna på spikar, får händerna krossade med tortyrredskap och sättas i sträckbänk medan deras bödlar ställer sig i varsin ände och önskar sig något. Dessutom bjuder den på rena vidrigheter som en sexscen med Herbert Lom.

Udo Kier har huvudrollen som unga baronen Christian, en lärling till Loms häxjägare Lord Cumberland. (Om inget annat minns du säkert honom kräkas blod i badkar medan han klagade att det inte fanns några ”wöörgjinns!” kvar i Italien i Blood for Dracula.) De båda har skickats till en liten, Österrikisk by där Djävulen uppenbarligen får härja fritt och lokala häxjägaren Albino – spelad av Reggie Nalder som ser ut som hans ansikte blivit besatt och ett gäng hockeyspelarkompisar försökt driva ut demonerna med hjälp av ett tennisrack – verkar mer intresserad av att våldta nunnor och dricka sprit än utföra Herrens arbete. Dessutom har han en tendens att anklaga alla som står i hans väg/nekar honom sexuella tjänster/kan knyta skorna utan hjälp för häxeri och när ‘domare’, ‘jury’ och ‘bödel’ är positioner han själv innehar har han en rätt schysst bedrägeri på gång.

Christian faller snart för bystfagra Vanessa (Olivera Vuco), en servitris på lokala värdhuset som även hon blivit anklagad för häxeri eftersom hon vägrade ställa sig som en SAAB och låta Albino klättra upp och göra Dubbelryggade Besten. Övertygad om hennes oskuld sätter Christian sitt hopp till att hans mentor ska fria henne och övriga anklagade men när läromästaren väl är på plats märker han snart att rättvisa inte är lika viktigt för de religiösa männen som att stjäla folkets land och egendom medan man roar sig med deras kvinnor (så ni märker detta är ett fiktivt verk). När sedan ett kringresande sällskap som bjuder barn dockteater anklagas för häxeri – de får ju döda ting att tala och pjäsen bjöd repliker med ordet ‘flyga’  i – är det droppen som får bägaren att rinna över. Desillusionerad hjälper han Vanessa fly och hon i sin tur övertygar byborna att beväpna sig och göra uppror mot auktoriterna.

Släppt under en uppsjö titlar som Burn! Witch! Burn!, Austria 1700, Satan, Hexen och Hexen bis aufs Blut Gequalt (den sistnämnda betyder ordagrant Häxor Som Torteras Tills De Blöder!) hade filmen äran att under sjuttiotalet distribueras av Hallmark i USA. Bolaget – som även gav världen Last House on the Left och Sean Cunninghams porrdebut Together* –  insåg vilket viktigt, historiskt verk filmen var och erbjöd därför biobesökarna gratis spypåsar när de löste sitt inträde. Den klassades även som ‘V – For VIOLENCE’. Idag befinner den sig i en sorts laglig gråzon och har återsläppts på diverse bolag men bäst kritik har getts till Blue Undergrounds utgåva som bjuder kommentatorspår och bonusintervjuer. Du hittar den här.

*Både Sean och hans kompanjon Wes Craven har ett förflutet i porrbranschen. Wes hade exempelvis en cameo som nyfiken fotograf i Howard Ziehms Hot Cookies och regisserade bl.a. Fireworks Woman under pseudonym.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: