Ogräs

Marijuanafilmernas marijuanafilm Reefer Madness hade med tanke på sin över sjuttio år långa ryktbarhet en rätt anspråkslös begynnelse. Finansierad av en liten amerikansk kyrka släpptes den 1936 under titeln Tell Your Children (i vissa områden som The Burning Question) och skulle nog förblivit i obskyritet om det inte varit för exploitationproducenten Dwain Esper som köpte rättigheterna, piffade upp den med pikanta scener och återsläppte den med dess världsberömda titel. Även om den inte var först – Notch Number One, en västern från 1924 där de boende på en ranch snubblar över drogen vilket leder till våldsamheter och död innehar titeln, även om den är rätt obskyr – räknas den idag som den ultimata. En veteran i branschen med start redan 1932 gav Esper världen ‘pedagogiska’ dokumentärtitlar som You Conform or You Die!, Maniac och How to Undress in Front of Your Husband.

Efter ett inledande varningstal från Dr. Alfred Carroll (Joseph Forte) inför en samling medlemmar ur Hem & Skola om drogens faror väljer han att illustrera med lokala exemplet Mae Coleman och Jack Perry (spelade av Thelma White och Carleton Young), ett ungt par som försörjer sig genom att sälja marijuana. Mae föredrar kunder i deras egna ålder men det gillar inte hennes skrupellösa pojkvän som vill utöka kretsen till unga studenter. Till sin hjälp har de den psykotiske Ralph Wiley (underbart överspelad av Dave O’Brien!). Snart har trion snärjt in unga Bill, Jimmy och Mary i sitt nät med fester där det bjuds flitigt på reefers. För att illustrera hur snabbt drogen verkar hinner inte deltagarna mer än titta på cigaretten förrän de beter sig lite som babianerna på zoo när det är matdags.

Genren trogen går det dock snart illa för den oskyldiga gruppen. Under en inköpsrunda passar Jimmy på att röka drogen medan han väntar på att Jack ska bli färdig med sina ärenden och efter en helvetesfärd genom stan har han gjort sig skyldig till en smitningsolycka med en gammal man som offer. Hans syster Mary blir antastad av Ralph (som nu är fullkomligt från vettet) och när Billy försöker stoppa denne slutar det med skottlossning. Det blir kaka-på-kaka med mord, galenskap och självmord SAMT en fullkomligt underbar scen när Ralph hög som ett höghus manar väninnan Blanche att spela pianot allt snabbare medan han skrattar högre och högre.

Public domain sedan många år tillbaka finns filmen idag återutgiven i lika många utgåvor som dagarna har år. Kvalitén varierar men med tanke på den begränsade teknik som fanns på trettiotalet och Espers fumliga redigering (han har ofta jämförts med Ed Wood) är det hugget som stucket vad man väljer. Du kan köpa en DVD för några ynka tjugor här men den finns även att ladda ner i sin helhet här. Min absoluta favoritfilm på ämnet är She Shoulda’ Said ‘No!’ som du kan läsa om här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: