Rubbad

Det är konstigt att någon som påverkat en filmgenre så mycket ska vara nästintill okänd för den stora massan idag! Jag syftar på Ed Gein, seriemördaren från lilla Plainfield i Wisconsin som när hans brott uppdagades mot slutet av femtiotalet gav främst USA en glimt av tvättäkta galenskap – även om han kort figurerade i världspressen – och tillförde skräckgenren ett helt nytt monster att frukta: den till synes harmlösa mannen som vandrar bland oss. Det mest kända verk han gav upphov till (förutom Psycho, som författaren Robert Bloch direkt baserade på fallet) är självklart Tobe Hoopers Motorsågsmassakern, men samma år släpptes en lågbudgethistoria som även om den inte slog igenom på exploitationmarknaden fullt lika mycket ändå skaffat sig en hyfsat stor kultpublik: American International Pictures Deranged: Confessions of a Necrophiliac, skriven och regisserad av Alan Ormsby som bl.a. gav oss Children Shouldn’t Play With Dead Things.

Mer ett dokudrama med inslag av sleaze än en egentlig skräckfilm följer Ormsbys alster med några få undantag fallet Gein till punkt och pricka mer än övriga filmer han gett upphov till (exempelvis Three On a Meathook och Silence of the Lambs). Den hunsade bondsonen Ezra Cobb (nästan lite väl bra spelad av Roberts Blossom, som knep rollen från självaste Harvey Keitel kan tilläggas!) har spenderat hela sitt liv på den ödsliga gård i Wisconsin han kallar hem, fullt upptagen att sköta om sin dominanta moder som – för att använda sig av lekmannatermer – saknar ett par pilsner i sitt sexpack. Fylld med ett kvinnohat utan gränser har hon sedan hans födsel indoktrinerat sonen att frukta och hata det motsatta könet mer än något annat.
– Syndens belöning är tre saker, yrar hon. Syfilis, gonorré och DÖD!

Tyvärr så avlider snart Ezras mamma och trogen verklighetens protagonist blir han väldigt, väldigt ensam på familjegården. Dominanta föräldrar lämnar ju stora hål efter sig och efter att ha spenderat ett helt år utan att ha henne där att berätta för honom vad som ska göras (och under tiden hunnit med att göra om hennes rum till en helgedom) har hans psykos utvecklats till den milda grad han pratar med sig själv med moderns röst. Detta räcker inte särskilt länge och snart bestämmer han sig för att gräva upp hennes lik och ta hem henne igen. En genuint naiv och förvirrad person hade han dock aldrig en tanke på att hans mamma skulle
1: Ruttna
2: Lukta därefter
Fylld av panik över det förfall matriarken gått igenom gör han sitt bästa att laga henne med bl.a. kycklingskinn, fiskfjäll och modellera utan större framgång. Fylld med galen logik tolkar han en kamrats oskyldiga förklarande av en dödsannons i lokala tidningen som ”reklam för reservdelar” och samma natt har han grävt upp sin gamla musiklärare och tagit med sig hennes huvud hem för att laga moderns ansikte.

Medan han samtidigt har börjat hämta hem ”sällskap” till modern i de lokala kyrkogårdarna (plus delar att göra masker, instrument och möbler av) har Ezra bestämt sig för att följa grannarnas omtänksamma råd att skaffa sig en kvinna. Tyvärr har varken hans grannar eller de kvinnor han sätter efter en aning om att efter trettio år med sin moders uppfostran har Ezra en nästintill pavlovsk reaktion på kvinnlig närhet: fråga efter stock så kommer du bli pålad, men inte på det sätt du trodde. Hans första offer blir en bekant till modern. En änka som efter fyra år bjuder hem honom på kaffe och seans med lite hångel vid sidan om men till sin förvåning upptäcker att han inte var fullt så glad att se henne som han faktiskt hade en pistol i fickan! Efter att en servitris på ölsjappet blivit ofrivillig middagsgäst hemma hos honom – i en scen som starkt påminner om samma i Motorsågsmassakern – får han upp ögonen för den unga kvinnan som fått jobb som kassörska i järnaffären…

En sorts komisk motpol till Tobe Hoopers mästerverk är Deranged… ett udda stycke film fyllt med ofrivillig, svart humor. Självklart bjuds det detaljer som känns igen både från den och Psycho men det är oundvikligt när samtliga hämtat sin inspiration från samma källa. Det bjuds ovanligt lite blod utan istället är det galenskap som ligger i fokus, samt de tragikomiska situationer och dialoger som kommer ur en så mörk och deprimerande historia. Filmen finns idag återutgiven tillsammans med Motel Hell via MGM (den finns här) men en jubileumsutgåva som bjuder massa bonusgodis hittas på SubDvd. Kort information om Ed och hans gärningar kan du se här, men det bjuds brottplatsbilder så känsliga tittare varnas, en bok om fallet jag varmt kan rekommendera är DEVIANT: The Shocking True Story of Ed Gein, the Original ”Psycho” av Harold Schechter som du hittar här och filmen har en liten men naggande god hyllningssida på Facebook.

Children Shouldn’t Play With Dead Things skrev jag om här.

Annonser

Ett svar to “Rubbad”

  1. Thats just awesome.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: