Nakensötis

Föreställ dig en fotbollsmatch i Handikapps-OS, fast samtliga deltagare är nakna och gillar att böja sig framåt i tid och otid så har du en mental bild av vad du kan vänta dig från Nudie Cuties, en helt föråldrad genre inom exploitation som dog ut ungefär samtidigt som Gerard Damiano hade en snilleblixt i början av sjuttiotalet och tyckte ”vafan, kör ni på så filmar jag allt, det lär gå hem i stugorna!” och på så sätt skapade film- och moralhysterihistoria med Deep Throat. En genre jag i ärlighetens namn finner rätt tråkig – missförstå dock inte detta som en släng av snedvriden moral – av den enkla anledningen att dess koncept var ju att visa naket men på grund av dåtidens rådande censur egentligen inte kunde göra det så mycket och även om jag som heterosexuell man har en primal övertygelse att kvinnor är det bästa som uppfunnits sedan färdigsmörat popcorn finns det otroligt nog en gräns på hur många bröst man kan se passera revy på sin tv-ruta utan någon form av uppföljning innan man börjar fundera på om senaste självdeklarationen verkligen var korrekt ifylld. Och vill jag se ordentligt naket lever vi ju som bekant i en tid man inte ens kan söka ”telefonkatalog” på Google utan att bli attackerad av osäkrade könsorgan.

Även om porrfilm som fenomen existerat lika länge som mediet självt – den äldsta som överlevt till modern tid hette El Sartorio och producerades i Argentina 1907 där det bjuds tre kvinnor som tar sig ett bad, bestämmer sig för att undersöka varandras kroppar och fan tro’t om inte Djävulen själv dyker upp i en illasittande maskeradkostym och utbrister ”hörde jag någon ropa det behövdes en penis i scenariot??!” – och man redan på sextiotalet kunde lägga vantarna på åttamillimetershistorier som visade allt, så skedde detta i underjordiskt dunkel och var absolut inte i närheten av den industri den är idag. Allmänheten fick nöja sig med burlesque- och nudistfilmer fram tills Russ Meyer bestämde sig för att utmana etablissemanget 1959 med sin The Immoral Mr. Tease, som faktiskt var en kombination av de båda och en rätt banal historia, men har du exempelvis sett föregångare som Diary of A Nudist och Gentlemen Prefer Nature Girls kommer du hålla med om att den är ett stycke cineastiskt konst fullt värdig en Oscarsnominering!

Kallad många saker av sina kritiker, bl.a. ”omoralisk” av människor som försöker slå i oss det är något fult med våra kroppar i sitt naturliga tillstånd, var Meyer då minsann inte dum! Väl medveten om att dåtidens censurregler klassade all form av fysisk närhet människor emellan som ”obscen” kringgick han detta genom att i princip leverera en sexfilm. Utan sex. Vilket kom att bli normen i vad nakensötisarna hade att erbjuda. De manliga protagonisterna vandrar mest runt med stora bajsätargrin och ser nakna kvinnor som dansar, badar eller gymnastiserar men närhet? Glöm det! Folk som envisas att yra om objektifiering ska studera dessa alster där kvinnor och män fanimej framstår som två skilda arter för evigt åtskilda av en osynlig barriär, alternativt befinner sig i olika dimensioner (vilket för tankarna till begreppet ”skepp som passerar varandra i natten”, fast i detta fallet står kvinnan näck och ler inbjudande på sin båt medan mannen på den andra rodnar och studerar tidtabellen). Och det är väl där någonstans man kan hitta genrens lilla charm. Om den erotiska delen av filmbranschen kan jämföras med en man så var nakensötisarna en tolvårig pojke som insett det var något riktigt häftigt med kvinnor men frågan är vad för att tio år senare vara i mitten av tjugoårsåldern och utgöra en fara även för schampoflaskor.

Succén lät inte vänta på sig – till mångas förtret kan tilläggas – och det kom en flodvåg av filmer med så fantasirika titlar som Boinng!, Dr. Sex och Tonight For Sure (den sista med b-foto signerat en viss Francis Ford Coppola) och en estetik som enbart kan uppskattas av riktigt perverterade elvaåringar. Det var först när genrens dödsryckningar kom – än en gång ledd av Meyer som efter filmer som Eve and the Handyman och Mondo Topless övergett sin kassako för att ge sig i kast med svartvita och mer våldsamma roughies som Lorna och Mudhoney – som det i mitt tycke blev lite intressant: Kiss Me Quick och House on Bare Mountain! Kalla det gudomlig inspiration eller bara dum tur men i början av sextiotalet blev ännu en gång monsters en hit! 1964 hade The Munsters och The Addams Family blåst nytt liv i genren med sina tv-program, folk dansade som galna till Bobby ”Boris” Pickett noveltylåt The Monster Mash och på varsitt håll hade exploitationmakarna Bob Cresse och Harry Novak den briljanta idén att om folk 1: ville se naket, och 2: gillade monster, så borde ju en kombination av dessa bli en massiv succé! I vad som måste vara filmvärldens garanterat minsta sub-genre är dessa två filmer tillsammans med Ed Woods Orgy of The Dead mig veterligen de enda Monster Cuties som hittills gjorts och tack vare Something Weird Video kan du täcka två tredjedelar av genren med inköpet av deras dvd som samlar båda med extramaterial.

Kiss Me Quick är fullkomligt briljant i sitt krystade upplägg och femkronorsproduktion! Har du letat efter en film som kombinerar nakna kvinnor med Frankensteins monster, eunucker från yttre rymden och riktigt usla oneliners är den ett Mecka av dråpligheter som bara väntar på att upptäckas! Rymdvarelsen Sterilox – som påminner om Stanley Laurel på en rejäl dos lugnande medel – blir beordrad av ledarna på planeten ”Droopiter” att prompt lämna ”The Buttless Galaxy” för att bege sig till vår egen planet där han ska söka upp den galne professorn Doctor Breedlove i ”Broadislavia” för att med hjälp av denne hitta det perfekta exemplaret på en jordisk kvinna. Dessa ska återföras till planeten bums för att föda fram en ny ras av tjänare. Tur då att Breedlove har gott om just dessa och dessutom spenderat lång tid i sitt slott (byggt av övergivna kylskåpskartonger och några stänk färg kan tilläggas) med att framställa och förfina drycken ”Sex Fizz” som får dom att kasta av sig kläderna och dansa The Watusi till schysst rock’n’roll när du minst anar det! Han introducerar vår rymdeunuck till bl.a. fröknarna Boobra, Kissme och Miss Gigi String och passar även på att visa upp sitt skrytbygge ”Sex Machine” som med tanke på tidens censur inte kunde åstadkomma  mycket mer än få kvinnor att ta av sig BH:n och skruva på sig som de behövde gå på toaletten. För fyra timmar sedan. När detta inte riktigt duger bjuder han över sin intergalaktiske gäst till ”The Closed Circuit Television Tom Peeper Device” för att spendera gott och väl dryga timmen av filmen att observera kvinnor som badar, dansar, gymnastiserar och dansar. När de inte badar, dansar, gymnastiserar och dansar då. Dracula och Mumien kommer med på ett hörn också så du förstår vi pratar symboltyngd film.

Ett charmigt tidsdokument kryddat med en naivitet vi inte kommer i närheten av i dessa dagar och absolut ingenting som kommer i närheten av obscent, sånär som någon enstaka kvinna man nästan ryggmärgsinstiktivt ville trycka in ett äpple i munnen på om du förstår vad jag menar, är Kiss Me Quick ett stycke roande trams som får en att dra rejält på smilgroparna. Som jag redan skrev om genren kan jag inte hjälpa fascineras över hur äldre generationer med ett sug efter det förbjudna desperat accepterade vad som i ärlighetens namn var en pastisch av det förbjudna (jag kommer osökt att tänka på förlossningsscenen i Mom & Dad, Kroger Babbs ”sexhälsofilm” från 40-talet som människor flockades att se om inget annat för att den visade ett kvinnligt könsorgan och någonstans ignorerade att det faktiskt kom ut en bebis ur det!) men på grund av rådande censur inte kunde få den kittling de ville ha. Och ännu en gång kan det vara jag som är hjärnskadad men det är förbannat kul att se män gå runt med händerna utmed sidorna medan de smygtittar på halvnakna kvinnor, lite som de vandrat in på Moderna Muséet av misstag och försöker se nonchalanta ut tills de hittar nödutgången. Regisserad av Peter Perry Jr. och riktigt bra filmat av László Kovács (Easy Rider, Hell’s Angels on Wheels, Shampoo etc.) finns den som redan konstaterats i en specialutgåva signerad Something Weird, späckad med bonusmaterial som trailers och bortklippta scener samt korta stripteasefilmer som The Vampire and the Vixen och Werewolf Bongo Party. Du hittar den här.

Mer film med kvinnor bjuder man på i bloggen Movies About Girls som du hittar här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: