Intervju: Femtekolonnare

Legs McNeil är en bitter gammal gubbe, vilket jag märkte när mitt förra band kontaktade honom i hopp om han skulle vara intresserad av att skriva pressreleasen till vår då uppkommande platta. Så anledningen till jag överhuvudtaget nämner honom är hans lyriska beskrivning hur det var den kvällen någon gång i mitten av sjuttiotalet då han snubblade in på CBGB’s utan att förvänta sig något speciellt och beskådade en spelning med Ramones för första gången. Hans målande utlägg i bl.a. boken Please Kill Me över att äntligen hittat tvillingssjälar som var lika less på rådande populärkultur som han själv är något som verkligen fastnat hos mig. Och fram tills i våras en upplevelse jag tyvärr hade slutat hoppas skulle hända.

Så en typiskt regnig Växjökväll ställer sig tre killar iklädda keps – en hade nätbrynja – upp på scen efter att två ack-så-medvetna veganband vunnit SM i floskler med sina halvtimmespredikningar varvat med kort musikaliskt mellansnack. Killarna som ser ut som Bröderna Djups skadade huliganbarn trycker in en varsin snus under läppen, hälsar på publiken och sedan kommer en trettiosekunders djävla vägg av kaos och träffar mig rakt i bröstkorgen som en tryckluftsvåg. Två låtar in i deras debutspelning skrattar jag högt och kan inte riktigt greppa det faktiskt äntligen har hänt! Jag har bevittnat något fullkomligt unikt som skriker, spyr och sparkar vilt bakut. Det är inte melodiskt för fem öre och ungefär lika vackert som en rotfyllning men det unika finns där och om inget annat bevisas det när delar av publiken går därifrån med fingrarna i öronen! När jag lämnar spelstället den kvällen är jag ett fan av Femtekolonnare och har sedan dess sett deras samtliga spelningar, oftast med sällskap jag släpat med i hopp om att de också ska se det briljanta i bandets kaos. Vissa har blivit lika frälsta som jag, andra har kallat mig ”dum i huvudet”.

Efter senaste scenupplevelsen, där basisten av någon anledning stämt sin bas fel vilket tog deras vägg av kaos till en helt ny nivå av smärta hade jag inget val utan var tvungen att intervjua dom i hopp om att sprida deras namn till allmänheten! Jag tvivlar starkt på att de kommer ha ett stort genomslag inom mainstreamkulturen men vad de gör är unikt och – ännu viktigare i dessa dagar – äkta, och jag är fullkomligt övertygad de kommer skapa sig ett namn i alternativscenen! Jag mejlade över lite frågor till deras trumpiskare Carl Brutal och detta är vad som kom tillbaka:

Kännetecknet på att man har något intressant på gång förutom att folk blir sura är ju då att det börjar cirkulera rykten om en. Ska vi ta det elakaste först: kommer ni verkligen från Växjö? Ni slår mig som alldeles för unika att komma från en så utpräglad medelklasstad?
Alla i bandet bor i Växjö så nog är vi därifrån på så vis. Men det är nog bara på senaste tiden som vi har kommit upp oss så pass. Jonas och Carl är uppvuxna i Alvesta och är ju då jävligt mer äkta och arbetarklass. Fritjof är från Tolg som ju faktiskt ligger i Växjö kommun, vilket gör honom till bonde, godsägare och centerpartist. Men nu när det går så förbannat bra för oss så har man kunnat lämna såväl Tolg som Alvesta för och njuta av det härliga livet i storstaden Växjö.

Bandhistoria? Har ni förflutet i andra band eller är detta ert första?
Carl och Jonas goes way back med en massa olika band. Detta var på den tiden innan vi hade kommit upp oss och flyttat till storstaden då. Möjligen har någon, som har för mycket intresse för musik eller bara stalkar oss, hört talas om And So She Died (ASSD) och Koala Garden. På den tiden var det Carl som gapade, skrek och förde inte oväsen genom trummorna som idag. Möjligen blev hans aggressioner tvungna att ta andra utryck, vem vet inte du, vem vet inte jag. Det var mer experimentell musik på den tiden, vi var väl unga och dumma kanske. Nu har vi vuxit upp och fattat att bara mangel är äkta! Fritjof har lirat med Black Metal-bandet Gargamel, ett band som i sann Black Metal-anda varken spelade live eller spelade in.

Influenser? Det är ju uppenbart en eller två i bandet lyssnar på The Locust men övriga band man kanske inte hade väntat sig?
Det är väl egentligen Jonas som är den store Locust-fantasten, Carl och Fritjof lyckas hålla det på en mycket sundare nivå. Den enda artisten vi har lyckats komma överrens om att vi alla gillar är nog Eddie Meduza, en klassiker för allt som har en sexuell osäkerhet och gillar Wunderbaum. Fritjof lyssnar annars bara på samma jävla Watain-platta hela tiden, möjligen försöker han nå något spirituell tillstånd av det. Carl lyssnar på superborgerlig, präktig finkultur där en snubbe i fin mustasch plinkar på ett piano och Jonas lyssnar bara på skitmesig popmusik. Broder Daniel och skärsår, du fattar grejen.

Det som får er att sticka ut jämfört med övriga svenska band inom genren Power Violence (exempelvis Massgrav) är ju sången som låter mer Black Metal än något annat. Medvetet drag från er sida eller en briljant olyckshändelse? Är ni svartmetallare i grunden som applicerar corpse-paint när ingen tittar?
Bara Black Metal är väl äkta? Jo, men vi lyssnar nog alla på Black Metal, eller har i alla fall gjort. Som nordsmän finns ju inget annat att göra. Säg en snubbe i Compton som inte gillar gangsta rap liksom. Black Metal är vårt kulturella arv och vi hyllar Satan och kaoset!

Låtskrivarprocessen. Samarbetar ni inom bandet eller har ni en utnämnd låtskrivare som tar med sig nytt material?
Vi samarbetar fram allt och värker på så sätt fram musiken. Vi gör nog som så att vi drar till repan och knäcker oss varsin folköl, har vi lust att skriva en ny låt så gör vi det. Har vi lust att lira Holy Diver och Breaking the Law istället så gör vi det. Vi kör på och känner ingen press liksom.

Med tanke på ni släppte EP:n ”Valguiden” rätt kort efter debutplattan är ni ju minst sagt ett väldigt produktivt band. Har ni flyt just nu eller är genren något ni kan så väl utantill det inte är särskilt svårt att skriva nytt?
Det går bra nu, som han sa. Nej men flyt tror jag inte att man kan kalla det, det är nog mer så att vi är så förbannat begåvade att det rullar på av den anledningen.

Variation? Många som vill avfärda det som ”ett djävla oväsen” missar en helvetes massa nyanser. Kastar ni in alla vilda idéer ni har i er musik eller känner ni att ni medvetet ibland har begränsat er för att det inte passar in i genren?
Vi är ju på ett sätt redan ganska spretiga. Om man tänker att man går från Black Metal med blast beat till kängpunk med d-takt så blir det ju egentligen ett ganska tvärt kast mellan olika stilar och så. Fast för den obildade lär det ju låta som samma sak kanske, men vi skriver inte musiken för att alla ska fatta heller, vi har ju inget folkbildningsuppdrag (trots folkölen).

Rent tekniskt med tanke på hur helvetes snabbt ni spelar och ändå håller det varierat med tvära kast; när ni repar in nytt material är det delar av låtarna som tas del var för sig eller är det mangel från början till slut?
Vi repar inte in olika delar av låtar. Då skulle delarna vara typ tre sekunder långa, det skulle kännas jävligt löjligt att bara repa ett parti då.

Texterna. Satir eller allvar? Det var en del reaktioner på er låt tillägnad ett visst kommunalråd här i Växjö under Metalfesten.
Den eviga frågan, satir eller allvar. Grejen är ju att det är både och. Det värsta jag vet är idioter som går runt och tar sig själva på så jävla stort allvar. Det blir ju bara töntigt och förljuget skitsnack om man ska stå och på allvar säga vad man tycker rakt igenom. Och vem fan vet vad de tycker? Idioter. Jag kan svara som så… Ja, vi tycker att Maud Olofsson är en jävla pajas. Men vill vi skicka henne till Gulag? Nej. Eller jag tar nog fan tillbaka det där ändå, hon skulle göra mer nytta där ändå. Men man måste ju ha lite kul också, annars kan man ju lika gärna bli straight edge och gå runt och vara präktig och säga åt folk en massa dumheter.

Personligen ser jag en hel del vad jag kallar ”punk humor” a´la Angry Samoans i era texter där det görs med glimten i ögat. Eller har jag helt missuppfattat?
Det där har jag ingen aning om vem det är. Men jag bollar tillbaka med en annan referens och säger som Anatomi-71 gjorde. ”Ta din jävla glimt i ögat och lämna mig ifred”

”Fred, Kärlek och Jävla Dumheter” måste vara den bästa låttitel jag hört sedan ”I’ve Been Fucking Your Daughters And Pissing on Your Lawn”. Ni är inga naturbarn som drömmer om att flytta ut i skogen?
Skogen är fin, där vilar ondskan. Grejen är bara den att det inte finns någon anledning att gå ut i skogen och svänga med sina jävla dreads eller sätta sig i gräset och hålla på med batik när det finns borgarsvin som blåser en till höger och vänster jämt och ständigt. Folk borde skita i att finna harmoni med sitt inre kosmos och slå tillbaka mot svinen istället.

Eller ”Jkpg HC” där ni så briljant formulerar det: ”Bilddagboken Hardcore!”. Det är inte bara jag som märkt scenen är full av linslusar som försöker efterapa foton de sett i Maximum Rock n Roll när de spelar live?
Jo, jävla snorvalpar. Hela hardcore-kulturen är åt helvete. Och Jönköping är en jävla skitstad.

Det finns ändå en hel del politiska undertoner i texterna som naiva människor kanske missar med anledning de kommer från arbetarklassens synvinkel. Skulle ni hålla med att man kan kalla er ett politiskt band?
Allt är ju politik i så fall. Vi uppmärksammar väl möjligen pöbeln på att politiker så väl som andra idioter beter sig som skit. Men jo, vi har ju gjort en platta med Valet 2010 som tema, det får man väl anse vara ganska politiskt ändå.

På tal om Metalfesten; hur kom det sig att ni hamnade där?
En snubbe frågade om vi ville lira och vi sa ja. Lätt som en plätt. Även om vi kanske är ett punkband, och på så sätt ganska off, så är det ju gött att lira.

Hur har reaktionerna på era skivor varit hittills? Jag har sett två riktigt positiva recensioner på nätet men förutom det?
Vi har fått förbannat fin respons faktiskt. Folk kommer fram och vill ligga med oss för att vi är så förbannat begåvade, lite så är det.

Kontakt med skivbolag? Letar ni runt just nu eller väljer ni att släppa själva? Jag hörde ett rykte om något i Holland som kanske var på gång.
Skivbolag är ju så jävla struliga bara. Tanken var ju att vi skulle ge ut en split med ett holländskt gore-grindband på ett bolag i Holland då men det verkar ha skitit sig. Jag vet inte riktigt hur det ser ut. Hör han inte av sig så släpper vi väl låtarna själva så kan han se sig som om i helvete efter vårt samarbete. Men om det kommer någon lite resonlig skivbolagssnubbe och erbjuder en bra deal så kommer vi säkert att tacka ja. Skivbolag känns aningen 90-tal dock, vi är ju moderna människor, vi får se hur det blir.

Det har börjat röra på sig rent spelningsmässigt för er och senast var det Uppsala. Hur har mottagningen varit där ute?
Uppsala var fullt. Inte fullsatt då, men de som var där var fulla. Själva hade vi också lite under västen vilket gjorde att det gick fort så inihelvete att grinda. Men det var gött, trevlig stad. Vi hade lite planer på att bränna domkyrkan men tiden räckte inte riktigt till.

Planerna för närmsta framtiden, samt i det längre loppet?
Vi ska väl giga en del. Nu i veckan ska vi till Blomstermåla och Karlskrona. Härligt med Småland och Blekinge, det blir så genuint och härligt. Sen har vi ju låtarna som är inspelade till spliten också, de ska väl ges ut på något sätt. Fan vet.

Ni hittar bandets hemsida på MySpace och de har även en grupp på Facebook.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: