Manstret

Säga vad man vill om  Dr. Robert Suzuki i det japansk-amerikanska femtiotalsalstret The Manster, men någon hopplös romantiker upptagen med sentimentaliteter är han då inte! Stolt uppfinnare av ett serum som doftar Dr. Jekyll & Mr. Hyde med effekten att på kemisk väg påskynda evolutionen (någon egentlig anledning till varför han gjort detta ges faktiskt inte så jag antar han bara var uttråkad och ville djävlas med mänskligheten) har han den där otåligheten som oftast kommer med en briljant hjärna, så istället för att vänta tills japanska motsvarigheten till Läkemedelsverket godkänt hans häxbrygd ger han den prompt till först sin hustru och sedan sin egen bror för att se dess effekter på människokroppen! Med slutresultatet att de liknar något man brukar hitta på Harrys i Örebro sisådär halv tre på Lördagsmorgonen, om du förstår vad jag menar. Med tanten inlåst i en bur nere i källaren och tvingad att skjuta sin egen bror och dumpa kroppen i en aktiv vulkan efter han gjort köttsallad av två badande geishor kan ni förstå att han – kufiskt spelad av Tetsu Nakamura kan tilläggas – är lite ängslig. Hans bedårande assistent Tara (spelad av Terri Zimmern) är alldeles för vacker att utsättas för serumet och då vart det plötsligt kort med frivilliga på listan!

Tur då att amerikanska journalisten Larry Stanford (spelad av Peter Dyneley) promenerat uppför vulkanen doktorn kallar sitt hem i jakt på ett scoop (vilket ni säkert håller med om daterar filmen eftersom det åtminstone var femton år sedan en journalist grävde i något!) och inte accepterar ett nej till svar! Doktorn blir givetvis förtjust av detta och efter att ha bjudit skrivmaskinsjockeyn på japansk whisky med knock-outdroppar injicerar han sin ofrivilliga försökskanin med den nya, uppdaterade versionen av serumet och håller tummarna.
– Den här gången kommer det fungera, myser han till sin assistent. Han är det perfekta exemplaret!
Assistenten i sin tur ser lite ut som en kvinna gör när en man säger han har en fyra meter lång drul och kan tillfredsställa henne genom att bara vifta med den i luften. En kort stund senare vaknar Larry upp med samma frågande min som en Centerpartist på Stockholmsbesök och med sitt journalistiska uppdrag slutfört accepterar han doktorns inbjudan att göra honom sällskap på en veckas semester i Tokyo. Att undersköna Tara också planerar följa med gör ju knappast erbjudandet mindre attraktivt.

Väl på plats i huvudstaden börjar dock Larry snart gå igenom massiva förändringar. En gång en helylleamerikan som hyllade Flaggan, Mamma och Äppelpaj går han snabbt igång med flaskan, ignorerar både hygien och propra kläder, skaffar sig rejäla humörsvängningar och har inom loppet av ett par dagar blivit en orakad, ohyfsad tölp som varken är särskilt kul att umgås med eller ens se på! (Ni som åkt pendeltåget till Jordbro vet vad jag pratar om.) Inte mot Tara dock, som han inleder ett förhållande med – iscensatt av doktorn givetvis så han kan studera sitt experiment – och fullt upptagen med besök i varmbadhus och sena sakénätter på restaurang glömmer han snart bort sina gamla skyldigheter som jobb och att han redan hade en fru! Som väntade i New York. Som han skulle gifta sig med. Som dyker upp oanmäld i staden när hans chef inte kunde ge ett vettigt svar på var hennes blivande make befinner sig eller varför han dansar den Enarmade Apdansen med en tjugo år yngre japanska.

Spelad av Peter Dyneleys egentliga hustru Jane Hylton är journalistens fru den där sortens ”dörrmatte-kvinna” som får en att vilja knacka henne på axeln och säga ”Ursäkta mig, jag har ett brev här till Din Självkänsla men jag ser den inte någonstans? Har du sett den?”. När hennes blivande make ramlar in i sin lägenhet sent på natten med tentaklerna runt doktorns assistent ser hon visserligen lite ut som en kommunalpolitiker när man frågar om de vet skillnaden mellan sin egna plånbok och den offentliga, men det blir inget flygande porslin eller högljudda draman. Bara det urtypiska kvinnliga martyrskapet med ett lugnt och behärskat ”Jag finns här när du behöver mig” och ”Du kommer ta ditt förnuft till fånga” när sanningen faktiskt är att makens förnuft just nu befinner sig någonstans i mitten av hans kropp och åker spöktåget mellan en japansk kvinnas brist-på-samvete, om du förstår vad jag menar. Med den charm som matchar en slusk som behöver raka händerna ber han henne flyga och fara och stormar prompt iväg till assistentens lya medan frugan stoiskt står kvar. Larrys fysiska förvandling kommer igång när han några nätter senare får en fruktansvärd plåga där doktorn injicerade sitt serum och till sin förskräckelse ser ett blinkande öga (något en viss Sam Raimi kreativt ”lånade” till sin Army of Darkness!). Kort därefter har hans utseende börjat likna den personlighet han fått och sakta börjar ett huvud växa ut ur sticket och hans händer förvandlats till en hockeyspelares. Larry har blivit en frustande hårig best, fylld med ett mordiskt raseri som bara kan stillas med de offer han hittar på Tokyos bakgator.

Långt ifrån ett cineastiskt mästerverk är ändå The Manster klart värd att äga, om inget annat för scenen jag nämnde ovan vilket gör den till ett måste (beroende på hur stor filmnörd man är). Dessutom har den riktigt bra specialeffekter för en film som gjordes redan 1959. Planerar man en helkväll i miffots tecken – exempelvis Freaks, The Freakmaker och avslutningsvis Basket Case – funkar denna lilla bagatell som en finfin aptitretare innan man kör igång med de tyngre titlarna. Släppt under fantasirika titlar som Nightmare, The Split, The Two-Headed Monster, Dr. Satan i Grekland och Kyofu i Japan är den idag public domain så den erbjuds i en uppsjö utgåvor vars prisklass varierar från den nu utdöda femtioöringen till hela fem kronor. Du hittar några här men du kan se filmen i sin helhet på VodPod här.

Freaks, The Freakmaker och Basket Case har jag skrivit om här, här och här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: