Hatad

Notera att ovanstående klipp är den kompletta, ocensurerade versionen av den dokumentär jag skriver om nedan och den bjuder bland annat på högljudd punkrock, våld, avföring, urin och spyor. Dessutom innehåller den direkta vidrigheter som akustiska versioner av Warren Zevons Carmelita, så känsliga tittare och minderåriga ska nog helst undvika att klicka på ”play”.

I en tid då inte bara mainstreamkulturen utan även den underjordiska börjat framstå ungefär lika spännande som ett glas ljummet vatten kan det ibland vara riktigt skönt att faktiskt kunna vältra sig i sin gubbiga bitterhet och konstatera att vissa saker fanimej var bättre förut! Det är ingenting jag försöker göra till en vana – vem gillar en grinig gammal gubbe? – och jag försöker hantera det med både respekt och den yttersta försiktighet men ibland, i små doser, kan det vara ett habilt tidsfördriv. I början av 90-talet slog den alternativa musiken igenom rejält till den stora massan och när musikjournalister som spenderat hela 80-talet med att ignorera den aktiva – och världsomspännande! – musikscen som fanns i underjorden för att i första hand tävla ikapp med sina superlativer om Nirvana och Green Day, fanns det en sak dessa kvasi-intellektuella aldrig skulle ta i med en tång (eller ännu mindre ens erkänna fanns!): GG Allin.

GG Allin var för de som såg honom live eller hörde honom på skiva lite som en sanslöst blodig bilolycka du vet är fel att stirra på men ändå inte kan kontrollera dig själv att ta väck blicken från. Med en flodvåg av våld, spyor och flygande avföring var han kombination av en virvelvind och ett krig som stormade scenen och sin publik med ett scenshow som fått Iggy Pop att höja på ögonbrynen och politisk korrekta punkattacker som Needle Up My Cock, Suck My Ass It Smells och Kill the Children, Save the Food. I en tid när fjortonåriga småflickor blev alldeles till sig över de ”svåra” gitarrhjältarna och deras urvattnade rebelliskhet (som rimmade förbannat illa med den läskreklam de ställde upp i kan tilläggas) hade GG fått sagda flickor att rusa hem vilt skrikandes och deras fäder att ladda hagelgeväret. För att ta det kort: din Mamma kunde säkert gunga med till Green Days videor på MTV men spelade du upp GG Allin hade hon med all sannolikhet skickat dig till psyket för att få det bekräftat du var Antikrist själv. GG var nämligen rock’n’rollens rebelliskhet driven till sin extrem. Inte särskilt bra ska erkännas men han var inte det minsta bekymrad över vad medelklassen skulle tycka om hans konst eller vilken effekt hans agerande skulle ha på försäljningssiffrorna.

Så 1994 kommer Todd Phillips dokumentär HATED: GG Allin & The Murder Junkies. Todd, som idag skapat sig en karriär i Hollywood med alster som Old School, Road Trip och nu senast Baksmällan, var då en filmstudent på New York University som efter att ha kommit i kontakt med GG via hans bror Merle fått dennes tillåtelse att följa honom med sitt team under en tid när denne kommit ut ur fängelset. GG avtjänade nämligen ett tvåårigt straff i Michigan efter att ha gått lös på en kvinnlig groupie med bland annat rakblad och glödande cigaretter, men nu närmade sig frigivningen och han var sugen på att återigen attackera USA:s scener tillsammans med sitt nya band, The Murder Junkies. Som en förlängd version av hans scenshow var dokumentären en kaskad av kroppsvätskor och våld varvat med GG’s alkohol- och drogfyllda svammel om allt mellan himmel och jord, samt vänners åsikter om Kevin (som han egentligen hette) och hans musik. Lite som en punkens svar på Mondofilmerna är det en obscen shockumentary med spelningar som urartar i upplopp, kaotiska spoken word-framträdanden som avbryts av polis och depraverade födelsedagsfester där hans ”present ” – i vad som måste vara en av de värsta filmsekvenser som visats – är en yngre kvinna som går på toaletten i hans mun tills hans kräks över sitt ansikte. Som jag skrev inledningsvis är detta inte material för känsliga personer.

Kort efter att filmen haft premiär – och med tiden blev den mest framgångsrika studentfilm som gjorts – begav sig GG ut på vad som skulle bli hans sista turné. Efter en idag legendarisk spelning på The Gas Station som klassats som extrem även för att vara honom (för folk som är nyfikna på vad detta kan innebära så finns spelningen tillgänglig på både VHS och DVD) avled han stereotypiskt nog av en heroinöverdos. Återutgiven på DVD finns Hated… idag i en hel del utgåvor i enkel-, special- och unrated-versioner. Samtliga bjuder olika extramaterial som exempelvis kommentatorspår, den videofilmade begravningen och en unik intervju med GG’s mamma. Du hittar den bland annat på Amazon. En intervju med Todd Phillips hittar du här, en omfattande artikel om GG på Wikipedia här och den officiella hemsidan som bjuder tröjor, skivor och film hittar du här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: