Ett Två Tre!

Proffsbrottslingen Mr Blue (Robert Shaw, mest känd i Sverige för sin prestation som alkoholiserad sjökapten i Hajen) har det minst sagt stressigt just nu. Fullt upptagen med ett sanslöst vågat rån som kan gå åt båda håll – och all press det för med sig –  har han gjort misstaget att utav sina lika färglada namne till medbrottslingar (Herr Brun och Herr Grön) involvera en fullfjädrad psykopat vid namn Herr Grå i detta. För att göra saken ännu värre finns det en civilklädd polis bland gisslan de tagit, något som kommer påverka slutresultatet mer än han kan ana. Omringade av poliser dras snaran sakta åt deras kollektiva hals och pressen börjar bli för mycket för gruppen att ta. Känns det igen? Självklart! Joseph Sargents klassiska thriller The Taking of Pelham One Two Three var en riktig kioskvältare på sjuttiotalets biografer, baserad på Morton Freedgoods lika storsäljande roman med samma namn! Skriven under pseudonymen John Godey hamnade boken på topplistorna 1973, vilket följdes upp av filmatiseringen året efter, en film som är ett ypperligt exempel på att när Hollywood faktiskt bara vill så kan de producera habil underhållning!

Upplägget i både boken och filmen är lika enkelt som briljant! De fyra rånarna – ledda av Robert Shaws karaktär – bordar tunnelbanetåget till stadsdelen Pelham en risig New York-middag, beväpnade till tänderna och med avsikt att kapa själva tåget! Efter att ha valt ut en gisslan tar de kontakt med myndigheterna – främst representerad av självaste Walter Matthau i en för honom ovanligt levnadstrött roll som Lt. Garber (jag hade kommit att se honom som en sorts lekfarbror baserat på de övriga roller han haft!) men även Jerry Stiller – och meddelar staden har en timme på sig att leverera en miljon dollars sedan kommer de börja avrätta gisslan – en i taget för varje minut! Till en början övertygad det handlar om ett dåligt skämt – vem fan snor ett tunnelbanetåg som liksom inte kan åka vart det vill? – visar gruppen snabbt de menar allvar genom att visa hur enkelt deras skjutvapen förvandlar en föreståndare till den där schweizerosten man hittar på Lidl för under femtiolappen. Säga vad man vill om byråkrater men skramla lite med svärden ska du se de kan prestera!

Tajt filmad med rutinerade skådespelare och förbannat bra soundtrack (signerat David Shire!) är The Taking of Pelham One Two Three en klassisk sjuttiotalsthriller som får dig att gnaga på händerna första gången du ser den och uppskatta rent stilistiskt övriga gånger. Även om dess koncept är förbannat enkelt (jag kan tyvärr inte avslöja mer av handlingen utan att bjuda spoilers och förstöra upplevelsen!) lyckas den fånga ens uppmärksamhet hela filmen genom och är enligt mig minst lika förtjänt av den uppmärksamhet som exempelvis French Connection idag innehar. Ett mästerverk satt till bakgrunden av ett sunkigt New York och med en störtskön sjuttiotalscynism (något som saknades i boken!) är den en självklarhet i bokhyllan och jag rekommenderar den varmt! Återutgiven på DVD i en ovanligt fattig utgåva (inga trailers, inga kommentatorspår – inget!) hittar du den bland annat på SubDVD här. Soundtracket har återuppstått via Retrograde Media (som även hade den goda smaken att pressa en liten upplaga på vinyl!) som du hittar här. På 90-talet gav man sig på en tv-version av filmen och 2009 bjöd Tony Scott en remake med bland annat John Travolta i huvudrollen, men det talar vi tyst om.

Kul trivia: ända sedan filmen hade sin premiär har staden New York inte låtit ett enda tunnelbanetåg avgå till eller från Pelham klockan 1:23. Detta av rädsla för copy cat-rån!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: