Intervju: Blag Dahlia

Notera: ovanstående video bjuder grafiska scener med våld och sex och ska väl i rimlighetens namn inte ses av någon. Amen.

Med risk att inleda ett inlägg som besvaras med ett rungande ”vilka?” från läsarna konstaterar åtminstone jag själv rätt nöjt att garagedårarna The Dwarves är tillbaka! Bandet som under nittiotalets första år sparkade och skrek sig genom underjorden var de en frisk fläkt av den vildhet och galenskap som åtminstone för mig är essensen i bra rockmusik. Korta låtar levererade i ett rasande tempo med alldeles ”lagom” smutsig produktion med fokus på sex, våld och droger. Lägg sedan till de inte kunde bry sig mindre om vad rikemansvänstern som kom sist på scen och ändå hade smaklösheten att anse sig kunna diktera villkoren på vad som ansågs rätt och riktigt så förstår ni de snabbt fick en plats i mitt hjärta. Om den gode Markis de Sade levat och verkat idag är det rätt stor chans han tillhört deras fanskara.

Men efter tre utsökta monsteralbum på SubPop utav alla skivbolag – Blood, Guts & Pussy, Thank Heaven For Little Girls samt Sugarfix – förlorade de först detta  efter en PR-bluff som antingen kan kallas ”smaklös” eller ”genial” (beroende på din inställning till hur man får manipulera massmedia) för att sedan släppa ifrån sig några sjuor på mindre bolag och därefter splittras. När något år senare Offspring och Green Day klättrade upp på listorna fick de ett erbjudande från självaste Epitaph Records och ”Dwarves Fas 2” såg dagens ljus. Jag ska erkänna jag åtminstone beundrar bandet för att aldrig hymla det var ett strikt ekonomiskt beslut men rent musikmässigt var det för överproducerat och anpassat för eventuella radiospelningar för mina öron (något med tanke på deras sångtexter jag har svårt se hända). Nåväl. Ovanstående video är från kommande The Dwarves Are Born Again och även om produktion fortfarande är välpolerad är det ingen hemlighet de har återgått till sina yngre och vildare dagar.

Jag har gjort posterjobb åt bandet genom åren och fick till en intervju med sångaren Blag Dahlia, även känd under fascinerande nom du punk som Blag the Ripper, Blag Jesus och Blag Stallion. En intervju med större fokus på bandets ”guldålder” än deras senare bravader och egentligen avsedd att publiceras i mitt gamla fanzine (RIP) dammade jag av dokumentet nu när nya skivan är redo att släppas lös i början av Maj. Inledningsvis blev det lite om deras historia som hardcoreband som sedan utvecklades till renodlad neo-garage.

So if I’m getting this right you guys started out in Illinois with Suburban Nightmare. How did you get involved with punk to begin with? I remember reading somewhere that you started out as a bunch of guys taking turns shitting in paper bags and huffing the fumes. Sounds like wholesome activities.
Most of us went to high school in IL. We played obscure garage songs and went to punk shows because that’s what there was to do. We got high any way we could and we attempted to fuck girls in mini skirts with psychedelic tights.

How involved with the local HC scene were Suburban Nightmare? Any reactions from your peers?
We always loved garage music and old rock n roll, but we saw all of the early punk bands as well. That stuff seemed a bit more rigid and uptight in terms of the music and the fashion, but the shows were more fun than retro shows, they really went off. We would dress all paisley and we had keyboards which made punk bands hate us. Also, we went to shows with our hot suburban girlfriends in our parents cars so people hated that, too.

(i en annan intervju summerar Blag den lokala punkscenen under denna tiden som ”Really unattractive people screaming about Ronald Reagan.”)

So the first LP, how did you get in touch with Midnight Records? Any specific memories about that? The recording as well as the release?
Midnight was one of those specialty cash in labels run by a corrupt Frenchman. You ‘d make a record and he’d put it out and that was the last you’d hear about it. We recorded the record in Champagne, IL where the college was. We used old Fender amps and a Farfisa organ, it was like a hopped up version of 60s garage punk.

I laughed when I saw Steven Blush’s commentary about you guys in his book American Hardcore, ”they later on moved to S.F. and became the VILE Dwarves” Any comments on that?
We were always vile, it just took the world a while to catch on.

Precis som ovanstående citat så drar bandet upp bopålarna och flyttar till San Fransisco, där de snart skaffar sig ett diskutabelt rykte. På deras debutspelning tar samtliga medlemmar LSD och fem minuter in i setlistan börjar det verka och den redan då politiskt korrekta publiken får nervöst se på medan bandet tar av sig sina kläder och bara vandrar iväg fullkomligt nakna. Och då precis som nu delas deras följe in i två läger; de som älskar bandet och de som fullkomligt hatar dom. Snart får de dock kontakt med legendariska Greg Shaw som ber dom släppa ett album på hans BOMP! Records. 

How’d you hook up with BOMP! Records? Any thoughts/comments on Greg Shaw?
Greg Shaw from Bomp heard the Suburban Nightmare’s first LP and offered to do a full length record. He was a very cool smart guy, but his label was a complete rip off, known for selling a few records and never paying you for them. Oh well, he’s got his own little piece of heaven now.

When did your sound change from neo-garage to the ”shock-rock” as some people wanna call it? Did the band just naturally evolve or was it anything specific that happened?
By the time we got to SF we had 2 kind of cool but really terrible looking records and we were sick of sounding softer than other bands that we were actually harder than. So out went the keyboards and beatle boots. Of course, now that stuff is finally cool again.

Was it ”Toolin’…” or ”Lucifer’s Crank” that marked the change?
Lucifer’s… was the record that starting getting nastier and less psychedelic. Tool’ was the same songs, but a bit nastier versions.

Sjutummaren Lucifer’s Crank – finansierad av en rikemansdotter fast på heroin som Blag enligt sig själv för tillfället dejtade och snyltade pengar av – släpps lös på en underjordsvärld som antingen hade fullt upp med dödsmetall eller dregla över den annalkande poppunkvågen. Nio stökiga enminutsexplosioner med titlar som Dead Brides in White och Free Cocaine varvas med ljudklipp från diverse intervjuer och framträdanden, samtliga olämpliga för känsliga öron:
– (kvinnlig DJ) The Dwarves är i studion ikväll och vänder upp och ner på stället (nervöst skratt) men om jag har ett jobb imorgon så kan ni lyssna när jag –
– Du kan följa med oss på turné hjärtat.
– Wow! Kanske tamburin-
– Det finns plats på växelspaken till dig…

Otroligt nog genererade skivan uppmärksamhet från ett för tiden litet skivbolag uppe i Seattle: SubPop. Med namn som bland annat Nirvana, Mudhoney och Supersuckers i stallet var bandet ett till synes ologiskt tillskott till artistlistan.

So how did you end up on that label? Considering the stuff they put out at that time I’m having a hard time imagining you fitting in snuggly.
SubPop did 7”s with the one cool band in every town. We were the SF band for them. When we recorded it we did half a dozen extra tunes and they figured – maybe we could do an album with these guys. By then we sounded hardcore, a genre that everyone hated by then. We got on Sub/Pop by being the best live band of the era period!

1990 kommer albumet Blood Guts and Pussy, en dryga kvartslång attack med fascinerande låttitlar som Let’s Fuck, Fuck You Up and Get High och Fukkhead (anar ni ett mönster?) delade den ännu en gång underjorden i två delar. Antingen hatade du vad bandet gjorde eller älskade det. Något mellanting fanns inte. Ett tecken åtminstone för mig att en konstnär har något eget och unikt på gång. Öppningsspåret Back Seat of My Car:

”Blood, Guts & Pussy”! Goddamn what an album! How do you think it holds up today?  What was it like working with Jack Endino? How long did those sessions take?
Blood Guts… still holds up, it’s super aggressive and tasteless with rock’n’roll overtones that make it not as annoying as most hardcore. Endino was good at getting guitar sounds and tolerating our abuse. Initial sessions took 2 days. The mix was probably another 2 or 3 days. Incidentally, what they call hardcore now is heavy metal and it still sucks.

Plattan följs upp av Thank Heaven For Little Girls, en skiva som bara med sitt omslag får kristna organisationer att slå bakut och hota med bojkotter för att förhindra skivbutiker att sälja den. Materialmässigt bjuds det samma drog- sex- och våldtema, fast denna gång väldigt bra producerat. Bandet visar sig ha den goda smaken att leverera sina perversioner i väldigt fina paket.

”Thank Heaven for Little Girls” is my fave alb from that period but I haven’t found that much info about it. Any recollections of recording it?  The producer did a great job with it, any info about him?
We were supposed to record with Butch Vig at his studio. Instead we got the other guy. He was pretty good, but who knows how huge we would have been with Butch? Yet another example of Dwarves luck.

What’s the story behind that sample in the beginning of ”Anybody but Me”?
The Anybody but Me sample comes from a show somewhere in Canada. Makin’ friends everywhere we go!

”Blood, Coke & Sodomy – LIVE!”? Still haven’t been able to locate that. Was it a limited release?
As for the Scum Also Rises (Blood Coke and Sodomy) video, it’s in the can…

So, grunge hits it big and all of a sudden every band on the label gets whisked away to Major Label Land. Any truth to the statement that during the ”Grunge hooplah” you were the only band on SubPop that weren’t approached by a major label? Any thoughts about that hysteria?
There’s gold in the middle of the road I guess.

I gotta ask this even though you probably heard it a million times, any stories or recollections of Kurt Cobain?
We played with Nirvana early on and had many mutual friends. I liked their songs and they thought our bass player was great. We never really partied with them or anything, they were kind of quiet and unfriendly like a lot of rock bands that only have one talented guy. Eventually they got Grohl and the rest was history. Don’t do drugs kids!

Third album. A bit slower and some personell change. Any specific reason for that? As far as I can tell your line-up was pretty much solid up until then.
Sugarfix had some different type of songs, less punk, more rock n roll. Saltpeter left first, then HeWho… died. And it wasn’t even on heroin! Vadge stayed on through the classic comeback album Young and Good Looking and beyond.

I ett försök att öka försäljningen av ovanstående skiva meddelar bandet världen att gitarristen He Who Cannot Be Named hastigt avlidit som följd av de skador han drog på sig i ett knivslagsmål någon månad efter att ha avslutat en Europaturné. En historia som var totalt osann men beundransvärt detaljerad – en adress gavs dit människor kunde skicka kondoleanser och blommor. Reaktionen lät inte vänta på sig, SubPop droppade bandet som en het potatis, nedan visas pressreleasen:

SubPop threw a fit when the story broke. Thoughts, comments about that?
SubPop was what happened when nerds gave fat girls jobs at a record label.

(i en annan intervju liknade han samarbetet med skivbolaget som ”starving to death in a really nice suit”)

Then what happened? I know you put out the GREAT ”That’s R&R” 7″ on SFTRI but pretty soon after that called it quits?

Dwarves never call it quits. We make records, we play shows and we live on!

Det där låter lite som reviderad historia om jag ska vara ärlig. Blag startade upp bandet Blag Dahlia som mig veterligen släppte två sjuor på Frank Koziks skivbolag Man’s Ruin Records, skivor som både i recensioner och intervjuer presenterades som just hans nya band efter The Dwarves. Något som om inget annat bekräftas av nedanstående svar.

So, how’d you reform and sign to Epitaph?
Everyone hates solo records, so we put the Dwarves back together to cash in on Green Day and Offspring. Epitaph had so much money and drugs we kind of slipped in unnoticed through the back door and made one of the best albums ever. We got more fans from the song Everybodies Girl being on Punk o Rama than the whole previous 15 years put together. Plus Brett’s hot rod reeked of crack when he signed me. God bless him!

I remember a LOT of people groaning when that first album came out. How’d you think it holds up today?
People always groan when we make a record. If everyone who said Blood Guts… was amazing had bought it we’d be shitting in tall cotton to this day. When we made Must Die a few years ago all of the Young and Good Looking fans bitched about hip hop songs and death metal being on there. The Dwarves are 5 years ahead at all times. It all makes sense eventually.

That was the time when you guys started showing up in soundtracks for movies. I remember the most bisarre movie experience I ever had in that decade was hearing ”Motherfucker” blasting in that driving sequence of ”Me, Myself & Irene” (starring Jim Carrey fer chrissakes!) How the hell did that happen? Never thought I’d see the day.
We are beloved by music supervisors because our shit sounds good or raw or retro or whatever you need for the scene. Music Biz folks always had one reason or another why some other band was better than us. Mostly it was marketing and and bullshit. When music supes or director’s need a song they don’t look at marketing and ads and radio play, just what it sounds like. On that terrain we always come out ahead of the pack. And watching Jim Carrey lip synch Motherfucker was a great moment for me and Saltpeter who wrote the tune.  Our latest appearance is in Observe and Report, but if you blink you’ll miss it.

And that’s not all when it comes to your involvement in movies. What’s the story with the porn video mentioned on your MySpace?
That was weird, they used a lot of my trippy solo poetry stuff for the movie. And we got to lip synch while two girls ate pussy and fucked each other. It was beautiful!

Leaving Epitaph. What’s the story? First they signed up a lot of garage bands (Humpers, New Bomb Turks, etc etc) and then they started dropping ‘em like flies.
The dope ran out!

Oh well. You’re keeping yourself quite busy with a solo career as well as writing books. It’s been two now right? One on Scapegoat Publishing but I recall seeing some other title somewhere.
NINA and Armed to the Teeth With Lipstick are the books. They’re dirty and ridiculous, much like me. The solo songs are also comedy, novelty type songs about fucking Anne Frank or going on a jihad, that kind of stuff. My guitar playing is so bad it’s good.

”I Love You Bitch” gotta be one of the funniest songtitles I’ve seen in quite some time. Where the hell do you get your ideas?
Bitch, I Love You is the song. It’s on the new CANDY NOW! Record I produced. Lots of great retro stuff and female duets on there, too.

So. What does the future hold up for Blag/The Dwarves?
The DWARVES have started recording a new record at long last, the DWARVES ARE BORN AGAIN. Instant classic!!! Don’t forget us, people, we’re still the best band ever. Buy our shit at www.thedwarves.com.

Och har du lite extra pengar över bjuder Aggronautix just nu en limiterad upplaga throbbleheads av Blag och He Who… för din bokhylla! De gungar fint i takt till favoritvinylen och reklamfilmen är som följer:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: