Blodbad

Om allas vår Staffan Hildebrand slog sig samman med Herschell Gordon Lewis för att göra en instruktionsfilm om de faror du hittar på en genomsnittlig industri är det rätt stor chans den blivit som Will You Be Here Tomorrow? från 1998! Frasen ”you gotta see it to believe it” har aldrig varit mer passande – första gången jag såg den var det med hakan i golvet! – och tycker du splattergenren tappat stinget den senaste tiden är den här klart rekommenderbar. På fem minuter hinns det med dussinet blodiga olyckor, varvat med intervjuer hur just du undviker att detta händer dig.

Absolut inte först – Caterpillar Inc. gav världen Shake Hands with Danger redan på sjuttiotalet och när det gäller trafiksäkerhet är ju sanslöst blodiga Signal 13 kungen – är den ändå en pärla som andas det bästa som fanns att bjuda i åttiotalssplatter och lägg sedan till den ofrivilliga svarta humorn har du en pärla att gotta dig med när det helt enkelt inte finns tid att plöja igenom Fredag den 13:e.

Mer skrämmande upplysningsfilm bjuds det i brittiska Dark and Lonely Water, där självaste Donald Pleasence spelar liemannen! Jag skrev om den här.

Annonser

4 svar to “Blodbad”

  1. filmitch Says:

    Fantastiskt även om händelserna är tragiska satt jag och skrattade högt. Slow-motion effekterna wow vem behöver friday the 13th efter detta?
    Tackar för vidare tips i denna genre!

    • Johan, eftersom olyckorna i sig är fiktiva anser jag det är okej att skratta högt – vilket jag själv fortfarande gör när jag ser den. Filmen vinner ju med sin komprimering och för åtminstone för mig tankarna till gamla Tom & Jerry kortfilmer. Värre är det då med exempelvis Signal 13 som bjuder äkta bilder från fruktansvärda bilolyckor (inklusive bandupptagningar), något som ger mig gåshud bara av att tänka på det.

      Tips? Jag kanske gick lite väl hårt ut med denna filmen eftersom den är ”kungen av informationsfilmer”. Du kan kolla upp Shake Hands with Danger (samma koncept plus countrymusik a’la Johnny Cash) men min personliga favorit när det gäller surrealism är One Got Fat från 1963. En femtonminuters historia som lär ut cykelsäkerhet till barn och har apor (!!!) i huvudrollerna. Jag har skrivit om den här på bloggen. Sid Davis var en mästare på informationsfilm och det mesta du hittar med honom är helt klart rekommenderbart!

  2. filmitch Says:

    Japp har redan kollat in apfilmen samt Donalds drunknar film. Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: