Arkiv för maj, 2011

Svalsång

Posted in Musik, Musikvideo on maj 30, 2011 by Store Manager

Dags för alla skivnördar att uppdatera listan över musikgenrer; Göteborgsbandet The Kolony bjuder underhållande homoerotisk dödsmetall med sitt runt tre minuter långa opus Good Boys Swallow från debutalbumet Mischiefs and Shenanigans – en dryga halvtimmen lång historia som enligt de själva bjuder ”psykotisk white-trash-metall med psykedeliska inslag”.

Från början en samling vettvillingar från Värmland (landskapet med Sveriges bästa sådana!) emigrerade de enligt sin bio till Sveriges Framstjärt och fann till sin besvikelse att vad som i internationella kretsar kallades The Gothenburg Sound sakta förvanskats och behövde sig en make-over. Om detta innebar ett behov av féer i vuxenblöjor som sjunger om tja, världens äldsta dejtingfråga får väl tiden utvisa men underhållningsvärdet står sig högt! För mer galenskaper hittar du deras album på CDBaby och självklart finns de på MySpace!

Annonser

Djävulsblomma

Posted in Musik on maj 27, 2011 by Store Manager

Johnny Price bjuder den dubbelt Cash-doftande historien Marijuana, the Devil Flower från 1969! Inte bara röstmässigt en kopia utan även rent melodiskt sett då han minst sagt lånat rätt friskt från Johnny Kontants egna San Quentin är den åtminstone roande i sitt ämnesval. En av många artister som försökte plocka pengar i kölvattnet på Johnnys karriär – Elvis i all ära men han bleknade när det gällde försäljningssiffror i USA – gjorde han tillsammans med artister som exempelvis Buzz Martin, Neil Parker och Dick Nolan ett tappert försök att nå stjärnorna, för att istället fastna i trädtopparna och sedan landa i Frälsningsarméns femkronorslåda.

Aktiv musiker idag vill jag ändå påstå han med sin imitativa repertoar är begränsat intressant (såvida det inte kommit ett ökat sug efter att höra Johnnys röst nu när han gått bort?) men behövs det en rejäl dos baryton kan jag rekommendera No Hit Records samling The House of Cash Alikes Vol. 2 som du hittar här. Mer kombinationer country och narkotika bjuder Wendell Austin med sin klassiker LSD som jag skrev om här.

Nattdrottning

Posted in Film, Trailer on maj 26, 2011 by Store Manager

För dig som gillade Låt Den Rätte Komma In kan jag meddela att den inte på något sätt var först i sitt försök i att totalt förstöra vampyrgenren. Nejdå! Redan 1979 släppte Harry Hurwitz och Nai Bonet på andra sidan av Atlanten lös Nocturna som tillsammans med tyska sexkomedin Dracula Blows His Cool är en världens få vampyrdiskofilmer, och gör lite med genren vad den där björnen gjorde med haren i skämtet som inleds med att haren gör en Nummer Två på en åker, och björnen lufsar fram för att fråga om denne har problem med att skit fastnar i pälsen. En glättigt men underbart tafflig historia är denna extremt narcissistiska, blodfattiga musikal ett hyfsat fräscht nytillskott i min filmsamling som efter ett par lyriska genomgångar snabbt klättrat sig upp till topplistan över favoriter.

Armenska ex-magdansösen Bonet spelar unga Nocturna, en helt vanlig (?) hundratjugosjuårig vampyr som så många andra ungdomar mest vill göra ingenting förutom segla runt på Hotell Transylvaninen i jakt på offer att bita i halsen. Detta sitter dock lite illa med farfar Dracula – spelad av självaste John Carradine som måste fått en oväntad elräkning den månaden och därför hoppade på projektet – som tycker att hans barnbarn absolut inte blir yngre och därför borde sluta leka runt och fundera på att slå sig till ro en gång för alla istället. Gammal och grinig har han reducerats till en spillra av sitt forna jag som får dricka färskt blod på flaska eftersom han inte längre har några tänder.
– Jag brukade vara hängd som en valross, klagar han och sätter i sina lösgluggar för att sedan högt undra vad han gör i en kista om han är vid liv och varför han är nödig om han är död?

Det finns dock intressenter att göra vår nattdrottning till en ”ärbar vampyr”. Farfar tycker hon ska slå ihop sina påsar med den charmerande varulven i dalen bredvid och på hotellet finns åldrande receptionisten Theodore (spelad av den allt annat än vackra Brother Theodore du kanske minns som Tom Hanks konstiga granne i åttiotalskomedin En Djävul till Granne) som också suktar efter den unga damen, vilket märks då han stönar högt och gnider sig mot receptionsdisken varje gång hon passerar.
– Jag skulle inte ha något emot att krypa ner i hennes kista, flåsar han och ler så stort man kan se registreringsnumret på bussen som demolerade hans ansikte.

Till hotellet anländer då discobandet Moment of Truth med blonda, välbyggda gitarristen Jimmy (spelad av softporrskådespelaren Antony Hamilton), en ung man i runt tjugofemårsåldern som går runt i tajta avklippta shorts och linne men ändå uppenbarligen är straight. Bandet hinner inte mycket mer än soundchecka första låten förrän han gått av scen – utan att ljudet ändras! – och bjudit upp den fagra vampyren att göra honom sällskap på dansgolvet. Snart har smärtsamt taffliga danssteg utförts, paret förflyttat sig till hennes sovrum, könsorgan mötts och ljuv kärlek uppstått. Jimmy ber henne följa med honom tillbaka till New York, hon tackar självklart ja och berättar lyrisk för farfars ex Jugulia (spelad av Yvonne DeCarlo) om sina framtidsplaner:
– Var försiktig, manar hon. Jag är så less på att se vampyrer få sina hjärtan krossade.
Sagt och gjort! Nocturna packar sina väskor, lämnar sitt bergiga hemland tillsammans med sin nya pojkvän för New Yorks nattklubbar och blir bland annat medlem i vampyrernas intresseorganisation Blood Suckers of America. Farfar Dracula blir dock inte särskilt glad när han inser vart hans barnbarn tagit vägen och beger sig prompt till New York för att hämta henne. Det hela slutar med en uppgörelse på dansgolvet…

Med hyfsade prestationer både när det gäller scenografi, kameraarbete och specialeffekter (nåja), plus ett påkostat soundtrack som bjuder dåtidens discoelit doftar hela produktionen dyrt showcase för Nai Bonet för agera det kunde hon då inte! Byggd som ett genomsnittligt skånskt skithus – vilket visas i en långdragen nakenbadscen jag fann synnerligen exploativ tills hon visade framsidan – är hon träig och så smärtsamt usel hon får tittaren att omvärdera sin kritik över Arnold Schwarzeneggers prestationer på vita duken, vilket fram tills jag gjorde research inför recensionen övertygade mig filmen var ett klassiskt exempel på scenariot ”rik man skaffar sig troféhustru och för husfridens skull finansierar ett långfilmsprojekt åt kärringen då hon gett sig fan på hon har skådespelartalang”. Sanningen visade sig vara mycket mer bisarr än så!

Nai Bonet spenderade sextiotalet som omslagsflicka för diverse magdansskivor – hon släppte även singeln Jelly Belly 1967 – för att under sjuttiotalet hanka sig fram med biroller i softporrbranschen. Frustrerad över att aldrig fått visa sin skådespelartalang som huvudrollsinnehavare skrev hon helt enkelt sitt eget långfilmsmanus, lånade tvåhundratusen dollars av en man med kopplingar till maffian (han hittades ett par år senare med ett hål i huvudet där hans tinning brukade vara), anlitade ett team att föreviga hennes talang och resultatet blev ovanstående katastrof som kraschade på biograferna för att sedan bli en av de första filmer att ges ut på VHS-marknaden. Släppt även under den alternativa titeln Nocturna: Granddaughter of Dracula och den fullkomligt briljanta Diskothek Dracula i Tyskland är filmen idag borta från marknaden och lär enligt rykten inte återutges inom den närmsta framtiden (huvudrollsinnehavaren är idag en nyreligiös kvinna och det är uppenbarligen copyrightproblem med filmmusiken). Den nyfikne hittar den dock gratis på videosidor som YouTube, men den finns återutgiven i en begränsad fanutgåva signerad Cinema de Bizarre som du hittar här.

Läs mer om den fascinerande bakgrundshistorien komplett med nedladdningslänkar till både film och soundtrack här.