Frankendotter

B-filmsveteranen William ”One Shot” Beaudines sista verk Jesse James Meets Frankenstein’s Daughter från 1966 är – för att använda min favoritfras – den filmiska motsvarigheten till när en hund lyfter på bakbenen och släpar arslet utmed gräsmattan med ett stort grin på läpparna. En historia jag av personlig erfarenhet kan rekommendera bäst avnjuts i sällskap med en rejäl dos tequila, är den satt i en westernmiljö och handlar om jag har glömt. Men den släpar hunden över gräsmattan och ler. Och det var tequila med i bilden. Samt ett arsel. Och det var den sista film Lassie gjorde innan hon åkte till gräsmattan med William. Faktum är att den varit för filmmediet lite vad en förlamad människa hängande på väggen i vardagsrummet är för den abstrakta konsten.

Skämt åtsido.  Till skillnad från vad polismyndigheten, media och hans egna obduktionsrapport påstått, så är ökända westernbanditen Jesse James (spelad av John Lupton) fortfarande vid liv och har slagit sig samman med de resterande medlemmarna av The Wild Bunch för ett sista rån innan det är dags att lägga karriären på hyllan. Vid sin sida har han dumma-men-ack-så-hängivna muskelberget Hank Tracy, spelad av Cal Bolder som lärt sig alla sina repliker utantill och levererar ungefär hälften av dom med inlevelse (faktum är att han har samma tomma blick som en högerpolitiker får när man påpekar att allt gnäll de bjudit på angående aktieinnehavares ”dubbelbeskattning” så tycker de fortfarande det är rimligt en arbetande svensk som (1) betalat skatt på sin lön ska (2) betala skatt på sin lönebaserade a-kassa utifall denne blir arbetslös).

Allt går dock inte riktigt som det ska med deras planer. Från att ha varit en fruktad brottsvåg har Den Vilda Samlingen reducerats från elva ner till en bara tre man stark liten enhet. Och en av dom envisas med att prata med bokhyllan om du förstår vad jag menar. Detta till trots bestämmer sig Jesse att fortgå med den sista stora stöt de behöver för att kunna dra sig tillbaka – ett diligensrån! Hårt bevakat med beväpnade revolvermän och ungefär åtta man kort antar jag att hans Plan B utifall vapenstyrka inte fungerar är att blöda över det eventuella motståndet tills de kapitulerar och släpper ifrån sig pengarna. Lägg sedan till det finns en Judas bland dom som tipsar sheriffen (spelad av Jim Davis, mest känd för oss svenskar som patriarken i tv-serien Dallas!) om det kommande rånförsöket så har du receptet på katastrof. Jesse flyr med sin skottskadade följeslagare och Den Vilda Samlingen har reducerats till enbart Johnny Glappkäft.

På flykt genom stäppen stöter de på en mexikansk familj och stiftar bekantskap med fagra Juanita, (spelad av Estelita Rodriguez, som pratar lite som Al Pacinos Tony Montana om han slickat på en inkopplad brödrost) som tipsar om den närliggande gränsstaden Mission, där det finns en doktor som kan hjälpa dom. Faktum är att doktorn är ett syskonpar från Österrike vars farfar hette Baron von Frankenstein, som dragit upp bopålarna och förflyttat sig till Mexiko för att fortsätta dennes arbete eftersom landet har bra mycket mer åskväder än hemlandet. Vilket är logiskt för ”blött” är åtminstone ordet jag associerar med ”Mexiko”. Väl på plats visar det sig dock att paret, eller rättare sagt Maria Frankenstein (underbart överspelad av Narda Onyx!), inte är fullt så intresserad av att bota Jesses vapendragare som hon är av att byta ut hans hjärna mot en artificiell sådan och sedan köra ström genom hans skallben medan hon håller tummarna. Ska Jesse hinna inse faran de befinner sig i innan det är för sent? Ska han lyssna på Juanita som misstänker något ondskefullt är i görningen? Eller ska han falla för Marias närmanden, bli ”kattblind” om du förstår vad jag menar och hamna i klorna på antingen syskonparet eller sheriffen som är hack i häl?

Någon på Embassy Pictures (bolaget som under 80-talet skapade sig ett namn på videomarknaden!) måste ha ignorerat att en viss Sergio Leone var fullt upptagen med För En Handfull Dollars i Italien och istället konstaterat att om snorungarna älskar (1) filmmonster och (2) westernfilmer, borde logiskt sett en kombination av dessa genrer generera (3) en helvetes massa pengar på biograferna! Och de måste verkligen varit måna om denna insikt (och investering) då de kontrakterade självaste William ”One Shot” Beaudine att regissera inte bara en, utan hela två alster som kombinerade detta (Billy the Kid Versus Dracula fullgjorde ”cykeln”). Beaudine, som gjorde sig känd redan på 20-talet för sin benhårda ovilja att göra en andra tagning när han filmade, och ska erkännas producerade habil underhållning när han bara ville, var nu i slutet av sin karriär luttrad och omotiverad att göra mycket mer än rikta kameran åt det håll handlingen befann sig medan han läste tågtidtabellerna (ett rykte låter påstå att när ett filmbolag stressade honom att slutföra en filmning höjde han bara ögonbrynet och frågade ”Ni menar att någon där ute väntar på denna?”). Detta till trots är denna filmen faktiskt rätt underhållande trams och klart värd en titt, om inget annat för Narda Onyx som stjäl showen med sitt agerande och bisarra tolkning av tysk brytning. Public domain sedan länge – konstigt nog äger självaste MGM den andra delen! – finns den i en uppsjö utgåvor, men den hittas även på The Internet Archive (kolla min downloadlista!) och du kan faktiskt se den i sin helhet på YouTube här.

Mer av samma ämne bjuds det på i Lady Frankenstein jag skrev om här.

Annonser

2 svar to “Frankendotter”

  1. Ibland är man på humör att se något riktigt annorlunda, något som bryter ramarna och utmanar ens tålamod. Då är det bra att ha en blogg som din med en himla massa tips 🙂 Det tackar jag för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: