Bestmonsterattack

Så. Som läsare av denna blogg sedan länge kunnat konstatera(?)  så är det en av mina favoritsysselsättningar att slänga av mig skorna och ta ett dopp i det djupa VHS-träsket i jakt på nya guldkorn, för att sedan göra mitt bästa att sprida nyheten om mitt senaste fynd. Det stimulerar min nyfikna natur och skänker en viss belåtenhet de gånger man får uppskattning av totala främlingar som hör av sig och glatt konstaterar en titel de aldrig ens hört talas om skänkte dom en roande paus i tillvaron. Nackdelen är att man med jämna mellanrum lägger vantarna på en stinkande historia så förbålt dålig man halvvägs genom första titten sitter med ansiktet i händerna och bestämmer sig för att vad man egentligen behöver i livet är först och främst en vettig kvinna att gifta sig med och sedan spendera den eventuellt lediga tid man har med att hugga ved. Som farfar gjorde. Han såg säkert en hel del elände i Andra Världskriget, men en filmisk mardröm som Michael Stanleys Attack of the Beast Creatures från 1985 är jag rätt övertygad om att han då aldrig frivilligt plågade sig genom. Vi pratar en kalkon som inte har något som helst positivt att erbjuda sina tittare och en miss jag känner mig manad att bryta min inställning ”skriv bara om det du gillar och överlåt negativiteten till andra” och skriva om i varnande syfte.

Upplägget är i grunden väldigt enkelt vilket gör det ännu svårare för mig att greppa hur man kunde misslyckas. En samling passagerare från ett förlist fartyg – som bär samma namn som produktionsbolaget, vilket borde gett dom en fingervisning vad som väntade – hamnar på en till synes öde ö någon gång under tjugotalet. Ön är ”konstig” för att citera den smartaste av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna. Det ligger bland annat skelett på stranden vilket får självutnämnda ledaren tycka det är en bra idé att utforska platsen mer noggrannt. Allt för att dra bort uppmärksamheten från hans dåliga frisyrval. Sagt och gjort, marsch in i skogen i samlad tropp! Man hittar en flod fylld med svavelsyra – personen som hittade den förlorade bokstavligen ansiktet – vilket är ”konstigt” och ett av de ämnen man bestämmer sig för att behandla under det improviserade möte runt en levande eld som fyller ut en rejäl portion av filmen. Dagen efter hinner de inte mycket mer än vakna och fortsätta sina konstateranden om att ön är just ”konstig” förrän de blir attackerade av små illvilliga varelser som ser lite ut som en sorts kokt lågbudgetvariant av Critters. Vad som följer är dryga kvarten lång sekvens av promenerande och skrik. Och mer skrik. Och skrikande promenader. Plus promenadskrik. När sedan eftertexterna rullar har alla skrik tystnat utom tittarens…

För att summera – och försöka ge något som helst positivt utlåtande om filmen – är Bestmonsterattacken det absolut sämsta jag sett i filmväg och går därmed upp i absoluta toppositionen på min lista över ”klart värst hittills”. Helt i klass med Bill Hinzmans Zombie Nosh är den numera känd i mitt hushåll som Filmen Som Vägrar Ta Slut och den bjuder på sin höjd en handfull elaka skratt då monstren inte håller särskilt hög kvalitet och skådespelet konstant ligger ett par nivåer under dessa. Men att rekommendera filmen bara för detta är lite som att övertyga någon man får slå dom på näsan med en pinne i dryga nittio minuter mot att de får ett tuggummi i slutänden. Än så länge outgiven på DVD finns den dock att hitta på olaglig väg (om man nu mot all förmodan vill se hur dåligt dåligt kan bli!) men jag väljer att inte länka till detta utan avslutar med en kul anekdot som summerar vad det är vi har att göra med. Följande dialog ska ha utbytts då filmmakarna mötte en distributör med hopp om biografcirkulation:
– That dragged on for ever. Trim it down to ninety seconds and you’ve got an okay film. Sixty would be better. Hard to get theatrical distribution for a one-minute film, but who in their right mind would seriously expect any audience to sit through more than a minute of bad actors hugging themselves with hand puppets and shrieking?
– Actually, that’s just our trailer. The full movie is 104 minutes.
– Oh. Well then. I will use every resource at my disposal to have you killed.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: